Vad är det jag inte fattar?

Igår läste jag ut en av höstens mycket omtalade nya böcker. Med stor möda, ska jag säga, för det var en av de tråkigaste böckerna jag läst. Jag tyckte helt enkelt att den var jättedålig, men eftersom jag inte gillar att avbryta läsningen av böcker, läste jag ut den i alla fall. Ibland kan ju slutet hjälpa upp en bok som varit haltande rakt igenom. Plötsligt faller allt på plats liksom. Så var dock inte fallet. Slutet gjorde alltihop ännu sämre. Jag tror aldrig att den här boken hade blivit utgiven om den inte skrivits av en etablerad författare som hyllats och hyllats för sin förra bok.

Därför var jag väldigt nyfiken på recensionerna. Skulle de tycka som jag, att det var ett pinsamt misstag av förlaget att ge ut den här boken. Att om den nu nödvändigtvis skulle publiceras, borde ha redigerats ner med en sådär en fjärdedel, att författaren borde fått uppmaningen att inte ha så många huvudpersoner, att språket borde rensas från plattityder, att storyn måste bli trovärdig osv.

Boken har blivit massivt recenserad och de allra flesta är rejält positiva. Många recensenter ägnar en ansenlig del av recensionen åt att beskriva hur omåttligt viktig författarens förra bok var, och att sedan återge handlingen och huvudpersonerna i den nya boken detaljerat. Själva omdömet tar inte så stor plats, är det möjligtvis ett tecken på att recensenten inte egentligen tycker att boken är bra men inte vågar skriva det? Kan det vara så i Kultursverige? Får man inte vara med i klubben liksom om man inte gillar en bok som är superviktig, som innehåller aktuella frågor, som har ett tydligt ställningstagande och allt det där. I de flesta recensioner finns ett litet men; gestaltningen kanske inte var så jättebra, den var lite trög i början, dialogen var lite pilsnerfilmaktig etc. Men med ett undantag, där recensenten faktiskt är negativ, så tycker ingen som jag. Ingen tycker att det här är en dålig bok.

Är det mig det är fel på? Vad är det jag inte fattar?