Vad man inte gör i England i februari

Under mina första år som bokhandelsmedarbetare i Sverige brukade jag längta till bokrean. Inte lika mycket som till julen, årets bästa tid att jobba i bokhandel, men nästan. Det var mycket att göra, kunder som köade om morgnarna och fantastiska priser på fantastiska böcker (det enda som saknades var egentligen en veckas realedigt efteråt).

Bokrean hade helt enkelt sin tydliga plats i vad som för mig lät som ett fungerande och logiskt system, kallat den svenska bokmarknaden: En bok kommer ut som inbunden, ett år senare i pocket, och två till tre år senare på bokrean i sitt ursprungliga inbundna format.

Så har det dock inte sett ut på ganska länge, knappast alls under min bokhandelstid. Redan under min första rea när jag fick detta förklarat för mig kommenterade någon: ”Ja, så brukade det i alla fall vara”. Nu för tiden går allting fortare. Titlar kommer ut i pocket efter fyra månader om de över huvud taget existerat som inbundna, eller ve och fasa, i fysiskt format till att börja med! Det är inte bara jag som frågat mig vad för plats rean egentligen har i detta förändrade bokhandelsklimat?

Jag hade inte förväntat mig att uppleva några större kulturchockar som svensk i England. Jag hade fel. Första dagen på nya jobbet sa kollegan jag gick dubbelt med, lite sådär i förbifarten, att ”oh, and we don’t discount books”. Ursäkta, sa jag, hur menar du då? ”Just that we don’t do any kind of sale or discount deals”, blev svaret.

…what?

Förvirrat började jag förklara att i Sverige hade man en månads rea varje år där både förlagen och bokhandlarna hade möjlighet att bli av med inbundna böcker som inte sålt. Och att det ibland också trycktes nya utgåvor särskilt till rean. Det tyckte min kollega lät hur tokigt som helst. Om man inte kan sälja en bok till fullpris, sa hon, så kan man inte sälja den till reapris. Det vore att underminera både bokens värde, bokförsäljarens kompetens för att inte tala om kundernas preferenser.

Nu har jag jobbat under flera framgångsrika bokreor, så jag vet att detta inte är helt sant. Men det ligger något i det. Bokrean är speciell för att den ger liv till titlar som är några år gamla, och gör dem attraktiva igen genom att de blir nersatta till halva priset. Poängen är just att det handlar om attraktiva böcker, vilka glömts bort och hamnat i mediaskugga på grund av tidens gång. Och som under rean beställts in särskilt för att de är böcker som kunderna vill ha. Problemet uppstår när rean mest blir en möjlighet att sälja av gammalt krafs – både ifrån bokhandlarnas och förlagens sida. Detta var något jag såg mer och mer av under mina sista år i Sverige, och där har min engelska kollega rätt. Om en bokhandelsmedarbetare inte kan sälja en bok till fullpris, då är det kanske inte en bok vi borde varken köpa in eller ha i lager – med eller utan rea.