Vad svenska läsare missar

Det kändes alltid lika betryggande då jag som ny på jobbet såg titlar i hyllorna och på borden som jag kände igen. Och de var inte väldigt få – många av de stora engelska och amerikansk författarna översätts. Samtidigt, har jag upptäckt, finns det många som inte gör det.

Låt oss titta på några engelska författarnamn vilka säljer mängder hos oss, är oerhört produktiva, och som jag vågar lova att alla våra kunder kan nämna minst en titel av. Samtliga sådana som jag personligen aldrig uppmärksammat tidigare.

Den första, och för mig mest uppenbara med tanke på att han fortfarande är i högsta grad aktiv, är William Boyd. Inför publikationen av den senaste Boyd-romanen hade vi ett tjugotal förbeställningar. Vi lagerhåller nästan hela hans backlist, en god hyllmeter i butiken, och vi säljer minst en av hans böcker varje dag. Vad är så speciellt med William Boyd? Han är en sådan där författare som alla gillar. Objektivt bra. Får oftast fina recensioner. Kollegor som är litterära finsmakare, och inte gillar böcker för att ”de har en bra story”, rynkar dock på näsan åt William Boyd. ”He makes middleclass people feel clever”, sa en sådan kollega till mig en gång och såg äcklad ut. Jaha, tänkte jag, för det kan ju aldrig vara fallet?

William Boyds tidiga böcker har översatts, men inte sedan 90-talet, och dessa har sedan länge slutat tryckas. Eller – ska jag säga – fram tills nu. I färd med att komponera det här blogginlägget upptäckte jag att Rastlös kommer ut på lilla E. A. Förlag i november (i England ges han ut av Bloomsbury, Random House och Penguin). Valet av denna titel måste bero på att boken nyligen filmatiserats i en populär TV-serie. Men tidigare då? Är det kanske så att Boyd sysslar med teman som inte är lika aktuella i Sverige som i Storbritannien (de böcker av Boyd som har översatts till svenska är faktiskt de som inte utspelar sig i England)? Andra världskriget, Kalla kriget, samtida Londonskildringar?

En annan författare med både högre litterär status och längre backlist är Martin Amis. Betydligt mer vågad än Boyd använder sig Amis av satiriska drag för att karaktärisera sina favoritteman: det västerländska samhällets överflöd och absurditet. Precis som med Boyd har ett fåtal av Amis tidiga titlar översatts (han har skrivit sedan 70-talet), men ingenting har tryckts på svenska sedan 1998. Det stora flertalet utspelar sig i samtida London. Talar de för mycket till endast den engelska publiken? Osannolikt, med tanke på någon som Zadie Smith och hennes framgångar. Smith, som för övrigt starkt influerats av Martin Amis.

Det finns fler. Av de som gått bort men fortfarande säljer multum, åtminstone hos oss, kan nämnas Patrick Leigh Fermor och Nancy Mitford. Att den senare i första hand attraherar den engelska överklassen är förståeligt, då det detta är just vad hennes böcker behandlar. De är tidsdokument, men fortfarande oerhört populära. Samtidigt kan jag tänka: vi älskar ju Agatha Christie, Jane Austen, PD James och Morden i Midsummer. Mysengelskt ifrån 1800-talet fram tills idag. Är det igen perioden som inte lockar, alltså tiden runt andra världskriget?

Patrick Leigh Fermor är en av dessa författare, eller kanske snarare personligheter, som vår typ av kundkrets pratar om som om han vore en gammal godvän. ”Have you got any books by Paddy, you know, Paddy Fermor?” Leigh Fermor gjorde sig ett namn genom att vandra tvärs över Europa under 30-talet, en resa som resulterade i två oerhört erkända böcker – A Time of Gifts och Between the Woods and the Water.

Är det så att vi missar mängder av fantastisk litteratur i Sverige? Inte nödvändigtvis. Varje land har naturligtvis en nationell kanon och de flesta av mina svenska favoritförfattare finns inte översatta till engelska. Men med en sådan gedigen utgivning i översättning som den svenska marknaden ändå erbjuder är det intressant att titta på vad som valts bort, vad som inte ansetts attraktivt eller tilltalande nog. Det ska bli intressant att se hur William Boyds Rastlös tas emot nu i höst. Personligen tycker jag den är skitbra.