Tillbaka

Vems bästsäljare?

2014-01-10
Jag sitter och tittar på julens 100 toppsäljare i England som Guardian publicerade för några veckor sedan. Det är så intressant, för dessa listor motsvarar aldrig vad vi sålt över samma period. J...

Jag sitter och tittar på julens 100 toppsäljare i England som Guardian publicerade för några veckor sedan. Det är så intressant, för dessa listor motsvarar aldrig vad vi sålt över samma period. Jag blir ofta förvånad när jag tittar på nationella topplistor – böcker som vi inte ens har i lager. Titlar som sålt i kanske ett eller två exemplar hos oss, men som varken kunder eller personal visat något större intresse för. Jag är såklart medveten om att butikens läge och kundkrets innebär att vår försäljningsstatistik inte är representativ för vad de flesta läser, men det är fortfarande fascinerande. Jag lär mig något nytt varje gång.

Visst har det delvis också att göra med att vi är snobbiga, men låt mig påpeka: Inte lika snobbiga som våra kunder. Dan Browns Inferno finns absolut prominent skyltad i butiken, vi säljer fler av Donna Tartts Goldfinch i alla fall – en titel jag chockerat inser inte klarat sig in på Guardians lista över huvud taget. Det samma gäller för Robert Harris An Officer and a Spy, vår andra bästsäljare i den skönlitterära kategorin.

Sedan kan det naturligtvis även gå åt andra hållet med topplistor, det vill säga att jag blir positivt överraskad. Nog var jag medveten om att The Hundred Year Old Man fortfarande säljer multum, men plats 20 i julhandeln ett år efter att den utgivits? Jag är imponerad. Jag såg även att Hilary Mantels litterära Booker Prize-vinnare Bring up the Bodies hamnade på 32:a plats – en titel som hos oss halkat ner betydligt lägre.

Januari är dock inte enbart en månad för topplistor utan också returer. Det är en sorglig uppgift att skanna inbundna romaner efter varandra i kassan och inse att många av dem aldrig sålt. Välproducerade och antagligen välskrivna skönlitterära verk som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet i media eller som slunkit mellan fingrarna på mig och mina kollegor. Efter nio månader på hyllan åker de ut, så är det bara. Men det gör mig lite sorgsen, för vem vet vad vi gått miste om? För att trösta mig tänker jag på Stoner, John Williams mästerverk som passerade obemärkt vid utgivningen 1965, men som i år trycks på nytt och blivit en bästsäljare över hela världen. Så kanske finns det hopp även för dessa oöppnade romaner jag nu returnerar – om 50 år eller så.