Böcker som inte recenseras

Fackboken i dag har en boom - och en kris. Det trycks fler fackböcker än någonsin förr. De flesta tas inte in av bokhandeln och de recenseras inte. Både dåliga och bra böcker dör en död i stillhet.En del böcker vänder sig till en snävare krets av fackmän, andra till allmänheten.

Jag skriver reseguider

. Det finns guider som främst listar de häftigaste krogarna, stränderna och hotellen. Jag skriver nästan inget om hotell och krogar.

Jag skriver för dem som vill lära känna våra baltiska grannfolk, och då hamnar fokus på historia, traditioner och kultur. Även urvalet sevärdheter och beskrivningen av dem illustrerar historien om folk som kulturellt står oss så nära men tvingats genomleva en historia så olik vår.

Min förra Estlandsbok

(Norstedts 1994) fick lysande recensioner: “Den bästa Estlandsguiden ... bra även om Du inte åker« (Land), »Måste vara en av de förnämligaste resehandböcker som utgivits« (Folkbladet, Norrköping), »En historielektion värd att läsas« (Dagbladet, Sundsvall), »Trots ...massor av fakta lockas man till sträckläsning om detta spännande okända grannland« (Affärsresenären).

Den nya, väsentligt mer

genomarbetade versionen på eget förlag (Baltic Books 2007) har - så vitt jag vet - hittills inte recenserats i NÅGON tidning. Därför att den är utgiven på ett litet förlag? Därför att den klassas som reseguide? Ingen av våra fyra bokhandelskedjor har boken som standard på hyllorna. De flesta bokhandlare tar in Lonley Planet och någon annan internationell serie. I bokhandeln berättar expediter för mig att pensionärer och andra som inte orkar läsa en hel bok på engelska ständigt frågar efter något på svenska. De hänvisas till de små häftena från Berlitz.

Hur skall jag

och andra som försöker skriva populärt - men seriöst - om främmande kulturer nå ut, när böckerna inte nämns i pressen och inte finns i bokhandeln?

Fackboken i dag har en boom - men framför allt en kris!

Pär Lindström

Ägare till förlaget Baltic Books