DEBATT

Nedvärdera inte våra författare

Per Kornhall, ordförande Läromedelsförfattarna

”Våra författare och Sverige är inte förtjänta av att bortdefinieras av det vi betraktar som ett systerförbund.” Det skriver Läromedelsförfattarnas ordförande Per Kornhall i ett debattinlägg efter att ha tagit del av Författarförbundets litteraturpolitiska program.

Sveriges Författarförbund presenterade i dagarna sitt litteraturpolitiska program 2022. I deras program finns flera viktiga delar som Läromedelsförfattarna skriver under på. Vi delar till exempel oron över litteraturens och författarnas villkor i samhället, samt oron över den förskjutning i makt som sker på den digitala marknaden. Vi står helt bakom kraven på bemannade bibliotek i skolan, och vi håller med om att författare ska skapa kulturella värden i full konstnärlig frihet. Men det finns delar av programmet som förvånar oss och som gör att vi nu behöver sätta ner foten. 

I en av sina punkter i programmet skriver Sveriges Författarförbund att författarskap inte ska förväxlas med pedagogiska uppdrag. De menar att författarskap måste vara fritt, kreativt och utan aspektpolitiska förväntningar. I början av 1900-talet fick Selma Lagerlöf i uppdrag att skriva en lockande läsebok som skulle utgå från en modern pedagogik. Resultatet blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, en av våra stora klassiker. Ska Selma Lagerlöfs största internationella succé inte ”förväxlas” med författarskap? 

Vi har närmare 1 800 medlemmar, och de har alla ett viktigt pedagogiskt uppdrag. Det betyder inte att deras arbete inte också är fritt och kreativt. Många av våra medlemmar ges ut på några av Sveriges största förlag, och deras böcker lånas flitigt ut på landets bibliotek. På vilka grunder menar Författarförbundet att dessa människor inte är författare? 

I Sverige finns två författarförbund. Vi företräder de författare som förmedlar kunskap genom sina författarskap – läromedelsförfattarna och kurslitteraturförfattarna. Författare vars verk vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och som finns tillgängliga för utbildningar i Sverige. Dessa författare är specialister på något andra författare inte är, eller snarare behöver vara; de skriver påfallande ofta för en målgrupp som inte väljer boken själv utan blir ålagd att läsa den av en lärare. En slags motvillig publik. En skicklig läromedelsförfattare måste få den motvillige läsaren att, genom gestaltning, få läsaren att stanna kvar, samtidigt som de ska förmedla kunskap.

Läromedel är utbildningsväsendets litteratur och våra medlemmar dess författare. Den kultur- och läsgärning som läromedelsförfattare har gjort genom decennier, sedan Odhners läroböcker i historia via folkskolans läseböcker till läromedel idag, går inte att värdera. Författarskapet bakom läromedel och kurslitteratur är minst lika viktiga bidrag till demokratin som författarskapet bakom skönlitteratur, poesi och annan facklitteratur. Att nedvärdera våra författare är varken läsningen, demokratin eller Sveriges Författarförbund betjänta av. 

Läromedelsutredningen skriver att läromedel utgör en ”väsentlig del av elevers läsande och utan tillgång till läromedel skulle läsningen av sakprosatext troligen vara mycket låg”. Vi pratar om barn som kanske inte har några böcker hemma och där läsning av sakprosa är den stora möjligheten att komma i kontakt med författade texter. Skönlitteraturens plats i skolan är viktig. Men den är bara en liten del av läsningen i skolan, och de författarskap elever möter.

Författarförbundet skriver att viljan, önskan och lusten att läsa kommer med litteratur som en självklar och viktig del av samhället. Vi hoppas att skrivningen om att författarskap inte ska förväxlas med pedagogiska uppdrag är en olycka i arbetet. Vi önskar att det vore självklart att den litteratur som läromedel och kurslitteratur utgör – skapad av författare med pedagogiska uppdrag – är lika viktig som den litteratur Författarförbundet skriver fram i sitt litteraturpolitiska program. 

Vi har för få författare och för lite läromedel i den svenska skolan. Att sänka, exkludera eller på annat sätt förringa de yrkesverksamma författare vars författarskap resulterar i all den litteratur som Sveriges barn, unga och vuxna möter i skolan och på lärosäten genom läromedel och kurslitteratur gynnar verkligen inte det litterära ekosystem som Författarförbundet säger sig värna. Våra författare och Sverige är inte förtjänta av att bortdefinieras av det vi betraktar som ett systerförbund.

Per Kornhall

Ordförande

Läromedelsförfattarna

Powered by Labrador CMS