Att bara sitta och ljuga

Gör det själv då, du som vet. Min son satte fingret på ett av mina mänskliga tillkortakommanden. Att alltför ofta uttrycka mig lite för tvärsäkert.Det var en varm sensommarkväll i trädgården och jag hade lagt ut texten om skillnaden mellan thrillers och deckare. Om den visste jag allt. Åtminstone lät det så.Nu uppmanade han mig att inte bara snacka. Under en sömnlös natt malde tankarna vidare. Diskussionen oss emellan hade förstås varit förutbestämd. En story fanns redan i mitt huvud och det var egentligen uppbyggnaden av den som jag hade försökt formulera. Så, varför inte göra som han sade? Skriv i stället! På morgonen gick jag direkt in i arbetsrummet och slog på datorn.Jag skrev i omgångar, i luckorna mellan annat arbete. För mig var det luckor som släppte in frisk luft. Aldrig tidigare hade jag gjort något så roligt. Och jag häpnade över mina egna reaktioner. Tänk att jag så lättvindigt kunde gå från det journalistiska kravet på att alltid hålla sig till sanningar till att bara sitta och ljuga!Luststyrd som jag är (kanske ett annat av mina tillkortakommanden), sade jag upp mitt kontrakt med TV4:s