Allt är Herr Larssons fel. Vi i familjen kallade honom aldrig vid förnamn – Lars Erik – utan alltid bara Herr Larsson. Inte Larsson, utan Herr Larsson. Kanske detta Herr eftersom han inte var som vilken annan arbetar- eller bondgubbe i trakten utan lite sådär kulturell, vilket helt enkelt krävde ett Herr.
