Channa Riedel

Jag hade skrivit på den här boken så länge att det började kännas orimligt att jag någonsin skulle bli färdig. Skrivandet inleddes med frågor som blev fler frågor och till slut hade jag fler frågor än sätt att formulera dem på. Jag ville skriva något som var sant, jag trodde att jag skulle kunna syna språket, historien, all förljugenhet. I själva verket ljuger min bok lika mycket som de vars lögner jag trodde mig kunna avslöja. På så sätt är den ett misslyckande. Föresatsen var att bemästra lögnen så att jag kunde lägga historien bakom mig. I stället har skrivandet av boken kommit att innebära att historien nu ligger längsmed mig, jämsides och samtidigt. Och i och med den här samtidigheten har jag nu inte bara det förgångna att oroa mig för – jag har den här boken också. Den gäckar mig därför att den hävdar saker jag vet inte är sanna. Den ikläder sig historiens röster utan att veta rösternas egentliga karaktär.