Rymden är en hisnande tanke, det stora oändliga som ständigt finns runt om oss. Lika skrämmande som eggande har universum och dess planeter alltid funnits med som en fascination sedan jag var barn. Även om jag på den tiden inte kunde ta till mig begreppet av oändlighet så fanns där bilden av en liten hund med namn Lajka på väg mot det stora okända, för att aldrig komma tillbaka. Just att det var en hund gjorde allt så konkret. Att ha djur som största intresse gjorde att jag kände mycket för den där varelsen i farkosten långt, långt borta.
