Julia Mäkkylä

Jag framstår knappast som särskilt jordnära när jag säger att jag söker estetik i allt jag gör. Att jag försöker romantisera livet och måla det så sockervaddsrosa som det bara går. Men för mig handlar det inte om att sopa livssmutsen under mattan. Det handlar om att uppskatta skönheten i alla de gråa och vardagliga stunderna. Må det vara genom att ta mitt morgonkaffe med en skvätt jazz eller genom att klä mig i min finaste klänning för att hämta ut ett paket på posten – vad som helst som gör mig lite mer närvarande och min tillvaro lite mer magisk. Men perspektiv och påfund som hos barn benämns som fantasifulla och kreativa får hos vuxna istället ofta beteckningar som opraktiska och fåniga. Och ibland glömmer man bort att det går att glömma. Man kan glömma trista normer och istället försköna sin verklighet med hjälp av lite fånighetsströssel.