Det var sju år sedan. Solen sken, vårens första anemoner skymtade i trädgårdarna, mandelträden blommade längs dalen ned mot klostret och molnen färdades hastigt över Jerusalems himmel. Jag vandrade planlöst längs gatorna i det lummiga kvarteret Rehavia i stadens västra del. På parkbänkar och längs stenmurar som omslöt trädgårdarna brukade det ligga travar av böcker som gavs bort. Det var lite av ett bibliotek längs gatan, man stannade till, kollade igenom böckerna, läste handlingen på baksidan och plockade kanske med sig en bok eller två. På Rashba Street satt en äldre man med långt vitt skägg på en parkbänk och läste. Han var djupt insjunken i boken, verkade inte lägga märke till trafik, människor, vindar eller himlens skådespel i ljus och mörker. Jag noterade att han läste Ensam i Berlin av Hans Fallada på tyska (Jeder stirbt für sich allein).
