Blixtarna gör mig yr och jag gömmer mig bakom fonden. Studion är fylld av förväntansfulla människor. Fotograferingen för Vogue anses ha hög prestige. Att bli fotograf har varit min största dröm och nu står jag plötsligen här mitt i drömmen. Men jag känner mest bara tomhet. I barndomen var jag den tysta. Bilderna blev i stället mitt språk och orsaken till att jag senare började arbeta med silverkorn och pixlar. Jag ville fånga tiden och fragment av mina flyktiga tankar, skapa sagor och berättelser. Men modebranschen har jag mest bara halkat in i och nu känner jag mig som fångad i dess fisknät. Jag har fått nog. Sen går jag.
