Rikard Westerberg

Hemmet jag växte upp i var borgerligt och intellektuellt. Med två föräldrar som bägge var engagerade liberaler (inte släkt med Bengt) så var det nog, mest av allt, folkpartistiskt. Tolerant, nyfiket för det mesta, lågmält med ett starkt bildningsideal. När Muren föll, och jag var nio år, grät de av lycka. Ganska snart därefter startade mina föräldrar vid sidan om sina arbeten en hjälpverksamhet för gatubarn i Sankt Petersburg.