Vårens Böcker 2023 Vuxen Skönlitteratur Sara Mofasser Johansson

Teheran 1986. Vi hade varit separerade i nio månader. Hälften av familjen befann sig i Sverige. Och hälften var kvar i Iran. När den stora dagen äntligen kom packade jag ner mina saker i en resväska. Jag la fram kläder och en jacka som mamma hade köpt. Jackan skulle komma att behövas när vi kom fram till det kalla landet. Min docka med blå klänning hade jag också lagt fram, den skulle jag ha i handen hela resan. Jag såg den höga rulltrappan som jag visste skulle finnas på flygplatsen framför mig. Jag hade aldrig åkt rulltrappa förut. Man kan bara kliva på ett trappsteg och åka med. Där högst upp skulle vårt nya liv börja. Och allting skulle bli bra. Det fanns inte plats för andra tankar än att vår resa skulle leda till något bra trots att vi inte visste var vi skulle bo när vi kom fram. Eller att vi inte kunde prata med dem som bodde där. Att vi inte kände någon i det nya landet och alla andra svårigheter vår familj hade framför sig.