Ylva Gripfelt

Det finns en målning som tilltalar mig. Två enkelt tecknade figurer hukar intill en oformlig, gult brinnande sol. Den större lutar sig sorgset in mot den mindre som tittar rätt ut ur bilden. Munnen och ögonen gapar – det är tydligt att den vill berätta för oss hur det är, inklämd mellan solen och den större figuren. Armarna hålls tätt in mot kroppen och fötterna uppslukas av tomrummet runt omkring.