Tillbaka
2019-04-19

Det är fult att ljuga (så varför görs det så ofta?)

FOKUS: En bok om en flertusenårig matlagningstradition fick en diskussion som legat och jäst i decennier att åter bubbla upp. Vem tar ansvaret för böckers innehåll?

Lars Schmidt

Av de 20 mest sålda fackböckerna 2018 salufördes minst sju med hänvisningar till vetenskap och forskning. Soki Chois bok Kimchi och kombucha. Den nya vetenskapen om hur tarmbakterier stärker din hjärna låg på 13:e plats på topplistan. Boken är utgiven av Bonnier Fakta och beskriver hur syrad koreansk mat gör oss friskare och gladare.

   I slutet av februari i år granskade frilansskribenten Christian Dahlström boken i sin podd Sinnessjukt. I totalt åtta avsnitt sågades Kimchi och kombucha  av Christian Dahlström och inbjudna forskare. Efter en marknadsföringskampanj till ett antal medier fick poddens innehåll spridning.

   En vecka tidigare hade debattartikeln »Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa« publicerats i Dagens Nyheter. Artikeln, författad av fem forskare, tog inte sikte på någon särskild bok men skribenterna påstod att »Många böcker om kost och hälsa innehåller så allvarliga felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.« De föreslog en förhandsgranskning av boktitlar som utger sig för att vila på vetenskap.

   I en nyhetsartikel om Kimchi och kombucha några dagar senare intervjuade DN två av initiativtagarna till debattartikeln. De tyckte att boken var ett exempel på en »överdriven hälsobok«. Kimchi och kombucha blev måltavla för en samlad skepsis mot en rad hälsoböcker. I synnerhet de som använder vetenskap som försäljningsargument.

   Diskussionen är lika gammal som utgivningen av fackböcker men Bonnier Fakta, som tidigare fått kritik för titlar som ABnoll-metoden och Food pharmacy, tyckte det var läge att formulera ett pressmeddelande där man inledde med att förklara att ett av målen med den populärvetenskapliga utgivningen är »att bidra till folkhälsan«.

   Man förklarade att när författare »refererar till vetenskapliga studier förväntar vi oss att de klargör om det finns starka samband eller om det handlar om att forskningen pekar åt ett visst håll«. De sa också att författaren Soki Choi inte gav medicinska råd och inte uppmuntrar någon att sluta med ordinerade mediciner. »Om detta behöver förtydligas på något sätt kommer vi att göra det vid en (sic!) eventuellt tilltryck av boken«, avslutades pressmeddelandet.

   Dessutom kallade Bonnier Fakta till ett möte med andra förlag för att diskutera vilket ansvar förlag och författare har för böckers faktainnehåll.

   – Vi tyckte att DN-debattinlägget tog upp väsentliga frågor som också är viktiga för oss och våra läsare. Vilket ansvar har vi som förlag? Vilket ansvar har författarna? Vilket ansvar har läsarna själva? säger Cecilia Viklund, förläggare av hälsoböcker på Bonnier Fakta.

   Många fick inbjudan men till första mötet kom bara Norstedts och Volante. Övriga förlag avstod eller kunde inte. Lind & Co var ett av de inbjudna förlagen som inte kom.

   – Jag tror att vi alla skulle må bra av att prata mer om ansvaret men här kände vi att detta i första hand var en krishantering som rörde Bonniers egen utgivning. Vi ger dessutom inte ut den här typen av böcker längre, säger förlagschefen Kristoffer Lind.

 

Skribenterna bakom DN-inlägget, i tidningen presenterade som professorer och medicine doktorer, vill att en »oberoende aktör« förhandsgranskar titlar som säger sig vila på vetenskaplig grund. Granskningen skulle bli en kvalitetsstämpel och »en hjälp för läsare att få möjligheten att välja de böcker som förtjänar att stå bland faktaböckerna.«

   – Det handlar absolut inte om censur, utan förlag eller författare skulle kunna lämna in manus och köpa en granskning, säger Maria Ahlsén, en av initiativtagarna till debattartikeln.

   I texten bemöter hon och medförfattarna sex påståenden de säger sig stött på i hälsoböcker, bland annat att hälsoeffekterna av antiinflammatorisk kost inte är vetenskapligt belagda, att enskilda livsmedel inte skyddar mot depression och att friska människor inte får surt blod.

   – Vi pratar om böcker med innehåll som är helt vilseledande, säger Maria Ahlsén.

   Hon är själv medförfattare till tre böcker. Två av dem är utgivna på Fri Tanke förlag. I Frisk utan flum – en vetenskaplig väg till bättre hälsa får läsaren »följa med på en resa där vanliga människor får testa att leva enligt vetenskapligt grundade riktlinjer om hälsa, mat och träning och se hur små förändringar kan ge stora och mätbara hälsovinster.«

   En uppföljare med arbetsnamnet Frisk utan fusk är på gång. Den ska handla om hälsomyter. Frisk utan flum är skriven tillsammans med Maria Ahlséns kollega Jessica Norrbom. Tillsammans driver de företaget Fortasana.

   Maria Ahlsén har själv faktagranskat en bok om näringsfysiologi.

   – Det fanns rena faktafel och boken gick emot Socialstyrelsens råd. Jag skrev till förlaget och sa att jag inte ville ha mitt namn förknippat med texten. Boken gavs inte ut, säger Maria Ahlsén.

   Böckerna du gett ut på Fri Tanke, är de faktagranskade?

   – Nej… vi förde det på tal och jag hade absolut inte sagt nej till det, men nej, säger Maria Ahlsén.

 

Christer Sturmark, vd för Fri Tanke, menar att eftersom både Maria Ahlsén och Jessica Norrbom är forskare och inte påstår några kontroversiella saker i sina böcker, så behöver böckerna inte kontrolleras.

   – De presenterar bara det vetenskapliga kunskapsläget och förklarar varför rekommendationerna ser ut som de gör. Därför behövde inte idéerna granskas – det är redan gjort av forskarsamhället, säger Christer Sturmark.

   Idén med Fri Tanke är att »fördjupa vår förståelse« av omvärlden. Enligt Christer Sturmark skulle förlaget aldrig ge ut en bok som strider mot vetenskaplig konsensus – det vill säga att den överväldigande majoriteten av forskarsamhället bestämt sig för att det förhåller sig på ett visst sätt.

   – Ger man ut hälsoböcker som strider mot vetenskaplig konsensus, då tänjer man på sin moral. Det handlar om kommersiella intressen. Det är inte en juridisk fråga om man ska ge ut en sådan bok eller inte, utan en moralisk, säger Christer Sturmark.

   Det är förstås pikant att forskare bakom en debattartikel, som hävdar att böcker som påstår sig vila på vetenskaplig grund ska förhandsgranskas, själva ger ut böcker som inte faktagranskats. Men framför allt visar det hur olika vi ser på vad ett fel egentligen är.

   Christer Sturmark säger som alla förläggare: Det finns inga böcker utan faktafel. Kristoffer Lind säger till och med att »innehåller en bok inga korrekturfel har vi lagt för mycket tid på den«. Men det är skillnad på faktafel av typen fel årtal eller felstavade namn, och påståenden som bygger på egna teorier om hur sjukdomar botas.

   – När man tolkar fakta felaktigt, då kan det bli allvarligt. Och om Sveriges största förlag ger ut böcker om att man ska äta olika beroende på vilken blodgrupp man tillhör, då är det inte bra, säger Kristoffer Lind.

 

Idén från debattinlägget om en förhandsgranskning är det ingen förläggare som tror på. Det finns för många böcker som helt enkelt inte går att granska på det sättet: personliga böcker som bygger på ens egna upplevelser, journalistiska böcker som driver en tes och så vidare. Eller böcker som handlar om outforskade områden och teorier där forskarsamhället fortfarande famlar.

   Fri Tanke har till exempel gett ut två böcker om kosmos, en skriven av Ulf Danielsson som använder strängteori som förklaringsmodell, en av Lawrence M. Krauss som tycker att strängteori är nonsens. Minst en av författarna, båda professorer i teoretisk fysik, har alltså helt fel.

   Vore det bättre om de här böckerna inte kom ut alls? Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll blir orolig bara hon hör talas om förslaget att förhandsgranska böcker.

   – Det har med yttrandefriheten att göra, en helt grundläggande sak. Ropet på att allt ska vara så korrekt kan inskränka yttrandefriheten. Det finns en väldig fara i det, säger hon.

   Däremot måste fakta granskas. Man kan, som Grethe Rottböll säger, inte påstå att en björn är en varg.

   – Rent allmänt tycker vi på förbundet oss märka att de stora förlagen drar in på faktagranskningen. Det läggs inte lika mycket pengar och omsorg på fakta, säger hon.

   Den bilden delar Grethe Rottböll med många andra. Faktaböcker når sällan höga upplagor och förlagen känner sig ekonomiskt pressade; produktionskostnaderna hålls nere. Om en faktagranskning över huvud taget görs, får den inte vara dyr. Ofta inskränker den sig till redaktörens arbete.

   När en kritikstorm blåser upp, blir förlagets försvar därför lamt. Juridiskt är frågan enkel: Författaren är ansvarig för bokens innehåll. Det brukar också förlagen vara snabba med att påpeka. Men moraliskt är det svårare. Förlaget har ju paketerat boken och sett till att läsaren kunnat ta del av – och lita på  – innehållet.

   Ansvaret var också huvudfrågan som diskuterades på mötet som Bonnier Fakta bjudit in till. Och vad kom de fram till?

   –  Först och främst att vi tar – och vill ta – mer ansvar än vad som egentligen åligger oss, svarar Cecilia Viklund, på Bonnier Fakta.

   När det gäller böcker med ett vetenskapligt anspråk pratar Cecilia Viklund om att hjälpa forskare med sitt tredje uppdrag.

   – I det ingår att förenkla, men aldrig förvanska, så att icke-experter kan ta till sig budskapet. Men det handlar naturligtvis också om att förpacka på ett sätt som väcker nyfikenhet och läslust hos köparen, säger hon.

 

I förpackningen ingår allt oftare vetenskap och forskare. Bookmark förlag ger i april ut titlarna Hudbibeln. Förstå din hud – myter, vetenskap och goda råd och Ät dig frisk. Revolutionerande forskning och enkla kostråd för ett längre och friskare liv. (Långa titlar ingår för övrigt också i den populärvetenskapliga förpackningen.) Men hur bra säljer ordet vetenskap?

   – Mycket bra, skulle jag vilja säga. Och det är förstås jätteroligt att det finns ett stort intresse för den typen av litteratur som bygger på vetenskap, säger Bookmarks förlagschef Claes Ericson.

   Han menar att böcker granskas mer nu, i takt med ett ökat intresse och läsarnas större kunskaper.

   – Jag tycker nog att det finns en oberoende granskning i dag, som är vanligare än någonsin tidigare, om än att den sker efter att boken har kommit ut. Vad gäller den typ av böcker som har fått kritik den senaste tiden, är det en genre med många insatta läsare och därför är det mer regel än undantag att en bok blir bedömd och granskad, säger han.

   Sociala medier gör att vanliga läsares åsikter snabbt kan få stor spridning. Parat med den kraften finns en tilltagande ängslighet för kritik, menar Kristoffer Lind.

   – Vi granskas kanske inte mer, men sociala medier har gjort oss känsliga. Det kan bli en storm av vad som helst – fem personer kan starta ett upplopp på Södermalm.

 

Cecilia Viklund tror att förlagen får mer kritik nu än för några år sedan.

   – Jag skulle nog säga att det blir allt vanligare i tider av oro och fake news-diskussioner. Information – riktig och felaktig – kan komma från vem som helst och spridas snabbt. Jag förstår att människor har svårt att veta vem och vad de kan lita på, säger Cecilia Viklund.

   Diskussionen om ansvar handlar sällan om dem som slutligen ser till att boken når kunden, återförsäljarna. Har de ansvar? Det tycker inte Akademibokhandelns inköps- och sortimentschef Patrik Övreby, annat än för böcker som strider mot deras policy om hets mot folkgrupp, förtal, intrång i upphovsrätten etc. Ovetenskaplighet och faktafel ingår inte.  

   – Vi är inte ansvariga utgivare, vi är återförsäljare av böcker och vill tillhandahålla ett så brett sortiment som möjligt. Det är ytterst författaren som måste ta ansvar för innehållet, säger Patrik Övreby.

 

Minimal risk för åtal

Tryckfrihetsförordningen är tydlig med vem som bär ansvaret: »Författaren är ansvarig för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är periodisk…« står det i 8 kapitlet 6 §.

   Men tryckfrihetsförordningen handlar inte om allmänna faktafel. Däremot kan faktafel hamna i domstol om någon på grund av ett faktafel stäms för förtal genom att till exempel ha utpekat någon som brottslig eller klandervärd. Då kan justitiekanslern, eller den som anser sig förtalad, väcka talan i ett förtalsmål.

   Risken att fällas är minimal. Senaste gången det hände var 1965, när Ing-Marie Eriksson för debutboken Märit (Albert Bonniers förlag) dömdes till dagsböter för förtal.

   Dag Wetterberg, advokat, författare och tidigare jurist på Bonnierförlagen, förklarar varför så få mål hamnar i domstol:

   – Tryckfrihetsmål tenderar att bli dyra och det är få privatpersoner som har råd att driva ett sådant mål, även om de i sak har rätt. Det är också orsaken till avsaknaden av rättspraxisfall och fällande domar, säger Dag Wetterberg.

   Den som känner sig utpekad har också ett annat problem att brottas med: Det är svårt att vinna.

   – Enligt lag är den så kall­ade instruktionen till juryn i ett tryckfrihetsmål att hellre fria än fälla, säger Dag Wetterberg.

   I stället brukar förtalsmål sluta med förlikning och ibland skadestånd. Även om författaren och förlaget ska dela skadeståndet solidariskt, är det vanligt att förlaget tar hela kostnaden.

2019-05-24

Bokhandelsspecial - listorna

Bokhandelns totala försäljning under det senaste räkenskapsåret blev 4,97 miljarder kronor, en ökning med nära 4 procent. Här kan du läsa listorna till Bokhandelsspecialen.

SvB

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller Prenumerera