Farväl till stora, välsorterade boklådor

Den som älskar stora och välsorterade boklådor och som sett Akademibokhandeln som en garant för dessa måste få en chock när de hör den nye vd:n Ulf Lindstrands budskap i detta nummer av SvB. K...

Publicerad
Den som älskar

stora och välsorterade boklådor och som sett Akademibokhandeln som en garant för dessa måste få en chock när de hör den nye vd:n Ulf Lindstrands budskap i detta nummer av SvB. Kort och kärnfullt uttryckt så är det »för mycket bibliotek och för lite sälj i butikerna« enligt Ulf Lindstrand.


Totalt fokus på

lönsamhet och försäljning och en tydlig markering att man ska minska titelbredden och butiksytorna sänder också ut chockvågor internt i företaget. För en organisation som så länge levt med ett otydligt ledarskap och interna konflikter är det varken mer eller mindre än en kulturrevolution.


Gamla sanningar

ska rensas ut, en helt ny kultur ska byggas upp internt. Det kommer att vara smärtsamt för många anställda.

Men även för konkurrenter och konsumenter är den skissade förändringen av en genomgripande karaktär. Ett mer aggressivt och säljinriktat Akademibokhandeln kommer att likna sina största konkurrenter Bokia och JB mer än vad de gör i dag. För all del med fördelen av att vara helägd och med, sett till helheten, de bästa försäljningsställena.


Akademibokhandelns tidigare

särart försvinner med mindre titelbredd och mindre butiker. Det kan för konsumenterna delvis kompenseras av en tydligt profilerad näthandel. Men Akademibokhandelns fokusering på näthandel är inte bara en anpassning till nya köpmönster, den kommer att skynda på utvecklingen. En annan förändring, om än av det mindre slaget, bör bli att antalet nischboklådor ökar i de större städerna. Dessa kan fylla ut några av de luckor som kommer att uppstå på marknaden.


Marie Petersons krönika

i nummer 16 av SvB om den svenska deckar-utgivningens dåliga kvalitet har väckt debatt och ont blod. Debatten började på vår webb, flyttade snabbt ut i bloggosfären och förs just nu i Göteborgs-Posten.

Det lustiga är att medlemmarna av till exempel den Svenska Deckarakademin, med något undantag, håller tyst. I länder som USA och Storbritannien hade en sådan här fråga fått författare, kritiker och förläggare att hamra loss på tangenterna för en öppen debatt.


Våra spalter

och vår webb är öppna för en fortsatt debatt i frågan. Bara så ni vet, jag tycker som Marie Peterson - förlagen sviker dem som älskar deckare genom att släppa igenom för dåliga slutmanus alltför ofta. Har jag fel?

Ur Svensk Bokhandel nr 18-2008

Powered by Labrador CMS