Tillbaka
2010-09-22

Förlagen måste få säga nej

I dagens bokbransch har det vuxit fram två scenarier: framgångsrika författare kan nobba sina förläggare och framgångsrika förläggare kan nobba sina författare. För, säger flera förläggare till SvB, man kan inte ge ut alla böcker. – Att refusera någon som har ett författarskap och som är utgiven på förlaget är det absolut svåraste jag gör i mitt jobb, säger förläggaren Åsa Selling. Det är

Alberte Bremberg

tt för oss att ge ut allt som våra författare vill. En del är väldigt produktiva och vi kan inte ge ut allt, säger Stephen Farran-Lee, förläggare på Albert Bonniers förlag som numera tillåter författare som de egentligen vill ha kvar att ge ut på andra förlag.

Något som enligt Stephen Farran-Lee inte är optimalt, men måste accepteras i dag.

– Man kan inte tänka sig en svensk bokutgivning där alla författare håller sig till ett förlag. Huvudsaken är att de författare man har en nära kontakt med uppfattar att det handlar om en ömsesidig lojalitet.

Och lojaliteten kan innebära att inte ge bort godbitarna. Det är inte alltid som förlaget uppskattar att författaren kommer ut någon annanstans.

– Om en romanförfattare som vi har ett nära samarbete med ger ut sitt magnum opus på ett annat förlag, så blir det komplicerat. Det handlar ju om långsiktighet, och den långsiktigheten kan man inte bryta hur många gånger som helst, säger Stephen Farran-Lee.

Men just långsiktigheten kan bli ett problem för förlagen. När en författare ger ut flera böcker i rad med utebliven uppmärksamhet så blir det svårare att få ge ut sina böcker – det vittnar en rad författare om. Och på de stora förlagen håller man motvilligt med.

– Förlaget måste på något vis få ett kvitto på att en bok betyder något därute. Antingen att det är en intresserad respons från kritiker och media, eller en positiv respons från publiken, som kan mätas i försäljning. I bästa fall är det både och. Men är det varken eller så har man inte fått det där kvittot på att det fungerar, säger Stephen Farran-Lee och fortsätter:

– Bonniers kan inte ensam ta ansvar för alla författarskap och alla författare man någonsin antagit.

Har antalet etablerade författare som får böcker refuserade ökat på Bonniers?

– Vi för ju ingen statistik, men vi har en utgivning nu som är mindre än för några år sedan, så det är klart att det påverkar.

Men att man i någon högre grad skulle »släppa« författare helt förnekar Stephen Farran-Lee bestämt.

– Det ska ligga väldigt djupgående konflikter bakom för att man ska säga till en författare att samarbetet är avslutat. Men att säga att »du får aldrig mer komma tillbaks till oss«, det gör vi inte.

Att Bonniers gjort sig kända för att ibland inte riktigt klargöra intentionerna med ett manus då? Jo, det stämmer i viss mån:

– Man kan kanske säga så här: Vi måste bli tydligare på att säga nej när det är ett manus vi inte tror på. Det är aldrig bra om det uppstår en begreppslucka, säger han.

 

Eva Gedin, förlagschef för Norstedts skönlitteratur, tycker inte att förlaget i dag refuserar fler författare.

– Det är vanligare att svenska författare lämnar oss än att vi refuserar dem. I de fall författare har lämnat oss har det oftast varit av andra skäl, som att man följt med sin förläggare eller att man har blivit offensivt uppvaktad av ett annat förlag, säger hon.

För att undvika alltför täta band mellan författare och enskilda förläggare arbetar Norstedts numera konsekvent med att låta författaren ha kontakt med flera personer inom förlaget.

Men visst förekommer det att en diskussion om ett manus går i stå, tillstår hon:

– Man kan inte vika undan ifrån att det är förlaget som beslutar att en bok ska komma ut. Men ambitionen är att vi ska göra många böcker tillsammans.

Men Eva Gedin poängterar att det gäller just enskilda manus. En författare som Eva Sjödin, säger hon, är inte släppt, det är bara just att det enskilda manuset inte bedömdes som färdigt.

Och även om författare ger ut på ett annat förlag, kan de vara välkomma tillbaka.

– Om man nu inte har en konflikt som verkar olöslig, säger Eva Gedin.

 

Även Wahlström & Widstrand säger nej till etablerade författare.

– Att refusera någon som har ett författarskap och som är utgiven på förlaget är det absolut svåraste jag gör i mitt jobb, säger förläggaren Åsa Selling.

Tackar man nej till ett manus av en författare som ges ut på förlaget, så beror det enligt henne alltid på att manuset inte är »bra nog«.

– Om en författare säljer mycket lite, och inte får stipendierna, uppmärksamheten och de positiva recensionerna, då måste vi skärskåda våra motiv för att anta ett manus, säger Åsa Selling.

Tålamodet med litterära författare har inte generellt blivit mindre, anser hon.

– Men om det är en författare där man har en stor försäljningsförväntning så tror jag att vi har kortare tålamod nu.

Att en författare, som Anne Swärd, självmant lämnar förlaget och går till ett annat mindre förlag är enligt Åsa Selling inte ett hinder för att författaren kan komma tillbaka till förlaget igen.

– Varje fall är unikt, men om det skulle falla sig så kan en sådan författare absolut göra det.

 

Enligt Anne Swärds nya förläggare Svante Weyler, före detta litterär chef på Norstedts förlag, har förläggare i de allra flesta fall en mycket stor makt över sina författare. Och just därför kan de inte ställa upp reglerna när det gäller var författarna väljer att ge ut.

– Jämlik är denna relation nästan aldrig.

Och enligt Svante Weyler är det de framgångsrika författarna som drivit fram förändringen i lojalitet författare och förlag emellan. Aggressiva förlagsbyten möttes till en början av applåder från författarkollektivet. Men nu har i stället två kategorier utkristalliserats: framgångsrika författare som kan nobba sina förläggare och framgångsrika förläggare som nobbar sina författare.

– Det har blivit en situation där förlagen tycker att »om ni inte är lojala med oss, så är vi inte lojala med er«, säger han.

Det har i förlängningen påverkat situationen för alla typer av författare och blivit extra tydligt nu när stora förlag drar ner på utgivningen.

Men i de allra flesta fall tror han att man på förlagen snarare löser problematiken med en sorts utmattningspolitik och låter författarna vänta längre på utgivning i stället för att refusera dem. Något man kan göra eftersom Bonniers attraktivitet i författarledet är så stor att folk är beredda att vänta i två, tre år på att få ge ut, säger han.

– Ett mindre förlag kan ju inte hålla på sådär och säga »vi vill ha dig kvar men vi kan inte ge ut dina böcker«.

Weyler förlag är en liten spelare. Men för inte så länge sedan var det det stora förlagets prioriteringar, och ibland obekväma beslut, Svante Weyler var tvungen att göra. Som när Norstedts under en period såg över utgivningen och beslöt att refusera ett litet antal författare.

– Man talade om mig som »slaktaren på Riddarholmen«, säger Svante Weyler och fortsätter:

– Jag vet vad det kostar ett stort förlag att refusera böcker av icke litterära skäl. Det kan kosta ryktet.

 

Håkan Olsson på Mormor förlag har under de sex år förlaget funnits fått förfrågningar från ett 30-tal etablerade författare.

– De kommer självmant när de har manus som de stora förlagen ratar.

Av dessa författare tycker han att de stora förlagen i ungefär hälften av fallen gjorde rätt i att refusera manuskripten.

– Det är ju inte alla som skriver bra bara för att de fått komma ut på Bonniers i tio, femton år, säger han.

Att de stora förlagen måste förnya sin författarstam ser han som en självklarhet; ska man släppa in nya måste man också kunna släppa ut dem som gett ut många böcker utan att det blivit någonting av det.

– Men det kan också vara så att författare och förlag går i stå och tröttnar på varandra lite. Då kan man behöva byta stall. Det är som med tävlingshästar. De kan bli feta och loja efter ett tag, men så kastar man in en ny tränare och då börjar de vinna igen, säger Håkan Olsson, som menar att Agneta Klingspor är en typisk sådan författare, som fick en nytändning.

De stora förlagens refuserande av etablerade författare kan däremot skötas mer eller mindre smidigt tycker han. Något som han ofta hör från de författare som söker sig till honom att de inte gör.

Att situationen är spänd mellan författare och förlag i dag, beror, enligt Håkan Olsson, främst på att bokbranschen befinner sig i kris. Alla i branschen vill ha ut sitt och slår därför åt alla håll på en gång.

– De förstår inte att det handlar om en sammansatt klump som måste fungera, och när det inte fungerar blir författaren missnöjd med förlaget och förläggaren tycker att författaren är en grinolle.

 

Läs författarnas kommentarer: När relationen rämnar

2021-11-18

»Går mot mer unikt innehåll«

INTERVJUN: Unikt material kommer att bli viktigare i konkurrensen mellan ­strömningstjänsterna, spår Helena Gustafsson på Storytel. Samtidigt suddas gränserna alltmer ut för vad som är en bok.

Kristian Lönner

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller Prenumerera