Tillbaka
2018-06-08

»Nästa gång blir det under pseudonym«

Lärorikt – men tufft. Så skulle man kunna sammanfatta Susanne Trydals upplevelse av att kombinera författarskap med jobbet som försäljningschef på Bonnier Carlsen.

 

Sanna Svanström

– Det är rätt skönt att vi är klara med Hallahem, säger Susanne Trydal.

Hennes röst skvallrar om en uppväxt på västkusten, men det var i Malmö bokbranschkarriären började när Susanne Trydal vid sidan av studierna fick extrajobb i en bokhandel. Hon avancerade i branschen i över ett decennium, och arbetade bland annat som butikschef på Akademibokhandeln, när hon 2014 fick jobbet som försäljningschef på Bonnier Carlsen. I samma veva fick Susanne Trydal och sambon Daniel Åhlin ett kontrakt på första delen i den gemensamma barnboksserien Hallahem.
    – Vi blev upptagna av Hoi förlag precis när jag skulle börja på Bonnier Carlsen. Jag tog upp det med min chef när jag blev anställd och de hade inga problem med det. Men jag har fått jobba med att hålla isär rollerna, säger Susanne Trydal.
   För det har inte varit helt lätt att både vara försäljningschef för barnlitteratur och dessutom barnboksförfattare. Hon beskriver frustrationen när rollerna har krockat, som på event i sälj- och marknadsföringssammanhang.
    – Det är många gånger jag har stått på scen och tänkt: »Tänk om jag kunde få prata om Hallahem«, säger hon.
    – Det har jag såklart inte kunnat göra. Men det är helt klart det som har varit jobbigast – min egen ångest när det gäller att inte veta var man ska dra gränserna och att jag inte har kunnat prata om böckerna.

Flera av Susanne Trydals kollegor på Bonnier Carlsen har också gett ut böcker, lägger hon till. Men de jobbar som redaktörer och har inte det beslutsansvar som Susanne Trydal har och hamnar där­med inte i samma potentiella jävsituation. Att hennes arbetsplats är just Bonnier Carlsen, en mäktig aktör, spelar också in.
    – Jag jobbar ju med sälj på ett av Sveriges största barn- och ungdomsbokförlag. Hade jag arbetat på ett mindre förlag hade det kanske varit annorlunda, säger hon.

Att hon skulle hamna med ett ben i varje läger visste Susanne Trydal inte när hon 2013 började skriva på trilogin om bortbytingar. Då hade hon ännu inte kommit in i förlagsvärlden. Hon och hennes man Daniel Åhlin diskuterade vad de trodde skulle bli nästa stora barn- och ungdomsbokstrend. Vampyrer hade varit på modet ett tag – men hur var det med svensk folktro? Svaret på frågan blev Hallahemserien. När de nu har avslutat serien kan Susanne Trydal känna oro för att hennes jobb ska påverka hennes man, som fortsätter inom genren, och hans arbete.
    – Barnboksvärlden är så liten! Min man skriver en barnbok nu – men skulle han kunna skriva för Bonnier Carlsen? Vill Rabén & Sjögren ge ut honom när de vet att han är gift med mig, med den insyn jag skulle få? Jag hoppas att hans böcker inte ska bli påverkade av min position.
   Men visst har hennes roll också medfört fördelar, vill Susanne Trydal understryka. Att vara insatt i branschen har gjort att hon haft koll på marknaden men också att hon lärt känna människorna i den.
    – I min roll får jag träffa massor med författare – till exempel Martin Widmark, som älskar böckerna, vilket vi har använt i vår marknads­föring, bland annat i texterna hos nätbokhandlarna. Honom hade jag ju inte träffat om det inte vore för var mitt jobb, säger hon, och lägger till att det fungerar även åt andra hållet.
    – Jag vet hur känslomässigt engagerad man blir och vilken information man vill ha som författare, vilket jag drar nytta av som säljare. Där tror jag att det har varit en väldigt lärorik resa.

Även om Susanne Trydal är tacksam över äventyret med Hallahem har hon nu lagt barnboksförfattandet på is, i alla fall så länge hon är kvar på sitt nuvarande jobb. Men hon tänker fortsätta skriva.
    – Jag kommer inte att skriva barnböcker så länge jag har den här positionen på Bonnier Carlsen; jag vill kunna promota mina böcker. Om jag skriver igen så blir det nog under pseudonym och en vuxenbok, säger Susanne Trydal och hintar om att hon kanske har en bok på gång. Att skriva under pseudonym kan ha sina fördelar, tillägger hon:
    – Då kan jag passa på och använda ett namn i mitten på alfabetet: Trydal hamnar alltid så långt ner i alla listor, haha!


Susanne Trydal

Susanne Trydal är försäljningschef på Bonnier Carlsen och har tillsammans med sin man Daniel Åhlin skrivit tre böcker i barnboksserien Hallahem på Hoi förlag. Susanne Trydal har tidigare arbetat på Akademibokhandeln, bland annat som butikschef i Sickla i Stockholm.

2022-07-27

Varför har förlagen pippi på fågelnamn?

FENOMENET. Penguin, Tranan, Korpen, Pelikanen, Albatross, Vaktel, Tukan och så vidare. Varför döper så många sitt förlag efter en fågel egentligen?

Kalle Laxgård

Strax efter lunch den 8 februari 2006 loggar användaren bubukaba in på det amerikanska chattforumet Ask Metafilter. Bubukaba har fått en insikt, och under den senaste veckan har hen inte kunnat tänka på något annat: Varför finns det så många bokförlag med fågelnamn?
   Nu ber hen forumet om hjälp.
   »Finns det en historisk förklaring?« undrade bubukaba. »Finns det någon förklaring?«
   Omedelbart dyker flera medlemmar in i tråden. Några känner igen mönstret. Men trots engagemanget kommer bubukaba inte mycket närmare lösningen.
   Jag hittar tråden en mulen dag i mars när jag själv söker svar på samma fråga. Jag har länge undrat över fågelnamnen, men ämnet har alltid känts för trivialt för att vara värt att ta tag i. Tills nu, när coronaviruset lamslagit landet och jag sitter hemma i karantän.
   »Det är nu lättsamheten behövs«, tänker jag, och ringer bokförlaget Korpen mellan intervjuer om förlorad försäljning och inställda evenemang.


David Karlsson är förkyld men frågan får honom att piggna till. Det finns en passage, berättar förläggaren, i grundaren Gert Nilssons memoarer som faktiskt lyfter den höga frekvensen av fågelnamn i förlagsvärlden. Däremot ges ingen förklaring till varför.
   Något säkert svar på varför förlagsvärlden samlas kring fågelnamn har inte David Karlsson heller. Det är det få som har, ska det visa sig. Däremot är det många som har personliga berättelser om hur just deras namn kom till.
   Korpen valdes eftersom fågeln är »trogen och snabb, listig och skarpögd och därtill orädd att flyga«. Och billig att avbilda helsvart.
   – Korpen är väldigt fin grafiskt. Till skillnad från Tranans logga…
   David Karlsson skrattar hostande åt Tranan, förlaget som Korpen köpte 2018, och som tog sitt namn efter fågeln som inom buddismen symboliserar klokhet.
   – Tranor flyger med rak hals, men på loggan ser den ju ut som ett S. Noll ornitologisk trovärdighet, konstaterar David Karlsson.
   Ornitologin verkar över lag inte vara avgörande för namnen. Norska Pelikanen forlag tog namnet efter Stockholmskrogen Pelikan. Och Vaktel kom närmast till av misstag, sedan Bolagsverket gett avslag på Christer Bergström förstaval, varpå han hasplade ur sig »vaktel«. »Okej«, sa damen i telefonen och lade på.


Så hur tänker någon som faktiskt är intresserad av fåglar?
   Jag mejlar Brutus Östling, Sveriges kanske främste fågelfotograf och förläggare, som döpte sitt förlag till – Symposion. Varför inte en fågel? Han om någon borde väl vilja ha ett fågelförlag?
   Enkelt att svara på, skriver Brutus Östling tillbaka. För 40 år sedan, när han startade förlaget, saknade han fågelintresse. I dag hade han dessutom upplevt ett fågelnamn som begränsande.
   Däremot tillåter sig Brutus Östling gärna att spekulera i varför fågelnamnen är så populära bland hans kolleger.
   »Fåglar flyger över hela jordklotet, de rör sig fritt över nationsgränser, de symboliserar i alla fall för mig ett slags frihet, och kanske tankens fria flykt.«
   Inom kultur och religion är förekomsten av fåglar närmast oändlig. Symbolvärdena är många: Vishet, budbärare, frihet…
   Ändå räcker det inte helt som förklaring till alla fågelnamn, argumenterar David Karlsson motsträvigt.
   – Ta Penguin, som ju är förebilden för många. Det är ju verkligen ingen flyttfågel. En pingvin är ju bland det mest stationära man kan tänka sig.
   Penguin grundades av britten Allen Lane 1935 som ett försök att ta fram högkvalitativa pocketböcker för massmarknaden. Enligt företagslegenden var det Lanes sekreterare som kläckte just Penguin – »ett värdigt men nonchalant namn«. Därefter skickade de en medarbetare till London zoo för att avbilda fågeln och ett av världens mest ikoniska varumärken var fött.


Det var den effekten Christian Bang-Melchior hade i tankarna när han sökte ett namn till sitt nya förlag.
   När hans fru under en resa till Costa Rica fick syn på en märklig färgglad fågel i djungeln, sa hon till sin man: »Tukan är väl ett bra namn på förlaget?«
   – Vi är ju något inspirerade av Penguin, säger Christian Bang-Melchior.
   Värdet av loggan är stort.
   – Tukanen är en perfekt logga och Nina Leino gjorde den ju så jävla bra! Jag är fortfarande svinnöjd med den, 13 år senare. Och namnet satte sig fort.
   Christian Bang-Melchiors intresse för fåglar är litet, medger han. Ändå känns det som att jag börjat närma mig ett svar.
   Sannolikt är det någonstans här som förklaringen till de många fågelförlagen finns, mellan de litterära symbolerna och den strikt kommersiella kraften. Som det så ofta är i förlagsvärlden.