Bladh by Bladh trappar ner

Annika Bladh.

Foto: Privat

De senaste åren har Bladh by Bladh dragit ner på antalet titlar. På vårens nyhetslista ryms fem böcker. Det blir också den sista.

– Min man är några år äldre än jag och till våren går han i pension. Jag tänker att det kanske är dags även för mig. Att efter alla dessa år testa hur livet är bortom fullt arbetsliv, säger Annika Bladh.

I dag är hon 63, fyller 64 till våren. Beslutet fattade hon i höstas.

– Det är blandade känslor. Det är läskigt. Jag har jobbat så himla länge! Samtidigt finns det så mycket jag är nyfiken på, så mycket som jag gjorde när jag var yngre, till exempel målade och fotograferade. Det är sådana pensionärsaktiviteter jag vill äga mig åt. Hoppas kunna resa mycket, kanske lära mig något mer språk? säger Annika Bladh.

Hon startade Bladh by Bladh 2010 med utgivning inom både skön– och facklitteratur. Inte minst en stor del illustrerad fack.

Vad säger författarna om beslutet?

– Jag har inte gjort någon större grej av det. Vissa har jag pratat med, och de har sökt sig till andra förlag. Men de senaste åren har jag medvetet dragit ner på listan så att det inte ska vara så många nya författare. De jag har – de har jag. Och dyker det upp något nytt så… Vem vet, jag kanske ger ut något redan till hösten, hahaha!

Till och med hennes säljbolag, Hemming & Baggfelt, tvivlar på ambition om att dra ner, säger hon. Själv kallar Annika Bladh det för en nedtrappning – inte avveckling. 

Skillnaden förklarar hon såhär: Vårlistan blir som sagt den sista riktiga listan. Därefter fortsätter hon att jobba med den backlist som finns, med nyutgåvor och tilltryck.

– På det sättet blir det inte så slutgiltigt. För det vill jag inte att det ska bli. Kommer någon av mina författare med en jättebra bokidé vill jag ju ge ut den. Eller om det kommer något utifrån, som jag inte tänkt på. Om Mick Jagger ringer i morgon och säger: ”Hör du Annika Bladh, vill du inte ge ut mina memoarer? Du får världsrättigheterna nästan gratis?” Jamen, då är det väl klart jag säger ja.

Jag blir alltid lite lättad när beslut inte är helt definitiva.

– Eller hur! Men sådan har jag aldrig varit.

Annika Bladh första steg in i branschen var som lektör. Som extraknäckande 23-årig nattpersonal på sjukhuset hade hon tid över till läsning och 1981 eller 1982, exakt minns hon inte, började hon på Hemmets journal, senare Richters förlag, i Malmö. Det dröjde inte länge innan hon avancerade i graderna och blev redaktionschef.

Efter ett par föräldraledigheter och en flytt till Stockholm frilansade hon sig tillbaka in i branschen. Runt 1995 fick hon ett förläggarjobb på Rabén Prisma och inledde en karriär inom Rabén/Norstedts-sfären.

– Jag blev biträdande förlagschef under ett antal år. Jag fick jobba mycket med sakprosa och biografier men även skönlitteratur. Det var ett några väldigt roliga år när jag köpte Bob Dylans memoarer, Roger Moores – som kom på ett makalöst roligt författarbesök, Shirin Ebadis, men också många svenska författares böcker.

Hon satt i ledningsgruppen och startade massmarknadsimprintet Tivoli.

Avskedet tog hon 2010. En konflikt hade blossat upp med ledningen.

– Det vill jag inte prata så mycket om men vi hade olika idéer om mitt arbete, beslutsgångar och utgivningsbeslut. Så jag slutade och satt i karantän ett halvår. Och exakt den dagen jag fick startade jag mitt förlag.

Redan då, den första juli 2010, låg idén fast. Bladh by Bladh skulle vara ett boutique-förlag. Noga utvalda böcker. Gärna kommersiellt. Personligt.

Nettoomsättningen ökade stadigt till att nästan tangera 8-miljonerkronorsstrecket de senaste åren.

Om du får summera 40 år i branschen, vad är du mest stolt över?

– Det är nog att jag klarat att ha mitt förlag och varit helt självständig. Men jag har inte varit ensam, jag har ett stort nätverk av fasta partners, och bestämde mig tidigt för att inte göra sådant jag inte var bra på. Allt skulle vara professionellt. Att jag klarat detta är jag oerhört stolt över.

Hon vill även lägga till åren på Norstedts när jag hon fick ge ut flera av förlagets bäst säljande författare.

Är det också vad du tyckt varit roligast i din karriär?

– Ja, och på den tiden tyckte jag också att det var väldigt roligt med affärer och rättigheter. När min dåvarande chef kom in på mitt rum och såg att jag var på ovanligt gott humör sade hon: ”Nu ser jag att du håller på med någon budgivning!” I dag kan jag säga att jag var bra på det.

Branschen ser helt annorlunda ut i dag mot den du började i. Vilka förändringar tycker du har varit allra viktigast?

– Dels agenternas stora inträde på marknaden. När jag började sålde agenterna nästan bara utländska författares böcker. Men intåget på den svenska marknaden har förändrat mycket, på gott och ont.

– Men också att vi har fått så många medelstora förlag som håller på att bli allt större. Polaris, Bookmark, Mondial, Volante, Bokfabriken… Som alla är ganska nya. Så såg det inte ut när jag började.

– Sedan är det digitaliseringen. Det går inte att komma i från.

Om man blickar framåt, vad ser du som branschens stora utmaningar framöver?

– Nämen, det är väl ersättningsfrågorna på digitala böcker. En fundering jag har är att det kanske kommer att bli alltmer diversifierat. Att man får acceptera att vissa böcker primärt funkar som ljudbok eller pocket medan andra fungerar som inbundet. Men jag tror också att ännu fler nya affärsmodeller kan dyka upp.

Och mitt i allt detta trappar du ner. Din verksamhet är etablerad. Var det aldrig aktuellt för dig att försöka sälja förlaget?

– Nej, det har det aldrig varit. Ända sedan jag startade för tolv år sedan har jag varit så himla beslutsam om att jag ska göra det här på egen hand. Det innebär också att jag inte tagit in hjälp utifrån vad gäller kapital. Jag ville göra det själv, anställd ville jag aldrig vara igen. Därför var det heller aldrig aktuellt att sälja.