”Branschen går igenom en stor strukturell kris”

Foto: Ola Kjelbye

Ägarstrukturerna i branschen togs upp i flera programpunkter på Bokmässan på torsdagen. På Expressens scen var första frågan till panelen: Är bokbranschen i kris?

– Nej, men det är en bransch med allvarliga problem, varav en del är av psykologisk karaktär. Åren efter 2000 var framgångarna exempellösa och det skapade förväntningar att det bara skulle fortsätta så – och så började marknaden krympa. Det skapade en ängslighet hos många, sa Svante Weyler, förläggare på Weyler förlag.

Förutom Svante Weyler deltog Maria Hamrefors, vd för KF Media, Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och Pocketshops vd Mathias Engdahl.

– Branschen går igenom en stor strukturell kris där framväxten av nätbokhandeln drabbat de fysiska bokhandlarna hårt. Sedan år 2000 har mellan tio och 20 boklådor om året gått i konkurs, sa Maria Hamrefors.

Debattledaren Joel Holm ställde frågan om de oberoende boklådorna behövs. Ja, svarade Åsa Linderborg:

– Deras uppgift är att ta fram mångfalden och den alternativa litteraturen. Den oberoende bokhandeln är i kris. Jämför med Norge, där man har fasta bokpriser och det finns många självständiga oberoende boklådor, sade Åsa Linderborg.

Mathias Engdahl var mer tveksam.

– Jag tycker att vi romantiserar bilden av bokhandeln: i verkligheten har de varit ganska tråkiga köplådor. Det är mycket bättre nu med nätbokhandeln och den enorma tillgängligheten som finns.

Mathias Engdahl ser inget större problem i att det kommer att finnas färre boklådor, så länge de som finns är bra.

Apropå Bonnierförlagens köp av Pocketshop sa Svante Weyler att han ser en förändrad inställning hos förlagsgruppen.

– Bonniers är den absolut viktigaste aktören i Sverige och vi som står utanför upplever en ändrad inställning hos dem. När man förr av kulturella och politiska skäl avstod från att ta positioner så gör man inte det längre, sa Svante Weyler och tillade att beslutsfattarna blivit färre i branschen - och dagens makthavare inte längre är publicister, utan har andra drivkrafter.

Åsa Linderborg oroades också över Bonnierdominansen:

– Det finns snart inte en offentlig tanke i Sverige som inte passerat Bonniers kassaskrin. Det är ett problem.

Även Maria Hamrefors menade att den fria marknaden innebär tuffa villkor för bokbranschen.

– Vi har inga strukturer som skyddar litteraturen i Sverige som man har i många andra länder. Vi får anpassa oss efter marknaden, sade Maria Hamrefors.

Mathias Engdahl var ensam om att se fler möjligheter än problem med dagens bokmarknad.

– Det är en gyllene tidsålder, det säljs fler böcker än någonsin, även om marknadsvärdet är lägre. Det är lättare i dag att starta ett förlag och nå ut än att starta ett kafé, och tillgängligheten är bättre än någonsin för läsarna. Att vi däremellan lider lite hit och dit, det får vi finna oss i. Vi får hitta andra modeller.

Han fick dock mothugg av Svante Weyler:

– Det, om något, är en romantisering. Det är naturligtvis lätt att registrera ett nytt förlag hos KB. Men man kan inte lägga på de små aktörerna att lösa det här. Jag blev otroligt besviken att du blev uppköpt av Bonniers. Jag har en känsla av att alla som hittat på något nytt väntar på samtal från Sveavägen. Det vore bra om vi som står utanför säger nej när de ringer.

Mathias Engdahl svarade med att försäljningen var hans beslut och alla var inbjudna att lägga bud.

Efter Pocketshop-affären granskar Konkurrensverket nu Akademibokhandelns och Bokias samgående.

– Den här affären måste få gå igenom, sa Maria Hamrefors och pekade på Bokias och Akademibokhandelns förluster.

Kan regleringar hjälpa bokhandeln?

– Det finns saker att göra, sade Svante Weyler. Men litteraturpolitiken har blivit så komplicerad, ta till exempel frågan om e-bokslånen, att vi bara ser ryggarna på politikerna som flyr från den.

Maria Hamrefors:

– Jag tror inte att det finns någon politisk åtgärd som skulle lösa bokhandelns problem.

Åsa Linderborg fick avsluta debatten med att säga att politikerna är ointresserade – av både kultur och kulturpolitik.