Tillbaka

”Det var nästan som ett trauma”

2019-09-09
av Kalle Laxgård
Författaren Jan Wallentin.
Foto: Polaris

Jan Wallentins debut sålde hundratusentals exemplar och gavs ut i över 20 länder – och fick stämpeln som ett misslyckande. 

Hur går man vidare efter en av de mest hajpade svenska böckerna någonsin?

Boken är 395 sidor tjock och omslaget pryds av en spade som gräver sig ner i kompakt mörker.

Den tyngdlöse Jesper Fock har tagit honom sex år att skriva. Länge var den inte ens tänkt att bli en bok utan en broschyr: ”Broschyr för främjandet av dämpade förväntningar”.

Jan Wallentin ville dela ut den till landets alla niondeklassare.

– Det var lite en reaktion på Strindbergs stjärna, säger han.

2010 var Jan Wallentin en av världens mest hajpade författare. Redan innan Strindbergs stjärna kom ut i Sverige var den såld till ett dussin länder. På Albert Bonniers förlag arbetade säljapparaten under högtryck, Jan Wallentin håvade in tio miljoner i förskott från utlandsförsäljningen och sade därefter upp sig från sin tjänst på SVT för att bli författare på heltid.

Inte illa för en debutant.

Eller?

Lagom tills boken kom ut i Sverige hamnade den i fokus för en debatt om bestsellerism. I Dagens Nyheter inledde recensenten: ”Låt oss vara ärliga. Strindbergs stjärna hade inte recenserats här om det inte vore för att författaren är svensk och för att det har varit ett förfärligt tjat om de enorma förskott den har inbringat på den internationella bokmarknaden.”

När den monumentala hajpen om boken lagt sig fick den ändå stämpeln – de kommersiella framgångarna till trots – ”misslyckande”.

Och sedan dess har det varit tyst om Jan Wallentin.

Tills nu.

Nio år efter Strindbergs stjärna är bok nummer två färdig. Inför lanseringen av Den tyngdlöse Jesper Fock har Jan Wallentin sin strategi klar: Att endast tänka på det som ligger inom hans egen kontroll.

– Som att svara på frågor från dig så bra som möjligt, till exempel. Sedan har jag lärt mig att saker du inte kan göra något åt, ska du heller inte bry dig om, säger han.

Hajpen kring Strindbergs stjärna blev enorm. Hur var det att befinna sig i den karusellen?

– Det var surrealistiskt. Jag fick förskott av människor som hade en vag uppfattning av boken. Och så fick jag kritik av människor – som också hade en vag uppfattning av boken. Intresset beskrevs som enormt internationellt, vilket gjorde att ribban lades upp fruktansvärt högt. Det gjorde att det nästan bara kunde bli ett misslyckande. Men hur kunde en bok – som såldes i hundratusentals exemplar, översattes till kinesiska och gavs ut av Penguin i USA – ändå beskrivas som ett misslyckande?

Hur hanterade du allt det?

– Länge kändes det just overkligt. Det var nästan som ett trauma. Jag tror att trauman kan vara både positiva och negativa – och det här var väldigt dubbelt. På ett sätt var det en käftsmäll. Men genom boken kunde jag också finansiera att min fru, Therese Uddenfeldt, kunde jobba med sin bok i fem år. Jag är också glad över den kritik jag fick, det har fått mig att fundera mycket över vad som är meningsfullt i livet och vad som är inom respektive utom ens kontroll. Det är jag glad över, även om det var smärtsamt.

Så här i efterhand, vad betydde Strindbergs stjärna för dig?

– Ja, vad betydde den? Ekonomisk frihet, till att börja med. Men den fick ju också ett väldigt kluvet mottagande. Den hamnade i en bestseller-debatt i Sverige, det var förfärligt att det skrevs så här förfärliga böcker. I Sverige sålde den i 170 000 exemplar, vilket är väldigt mycket för en svensk debutant. Men för mig blev det med väldigt blandade känslor. Jag blev chockad av det.

På vilket sätt?

– Jag hamnade i en känslomässig tomhet. Jag kände att jag aldrig skulle kunna upprepa en sådan försäljningsframgång. Samtidigt blev jag besviken då jag upplevde att boken missuppfattades och kritiserades av människor som inte ens hade läst den. För mig var Strindbergs stjärna en ganska smal roman. Men förlaget behandlade den som om det var ett brett äventyr.

Hur tycker du att bokbranschen – från agenter till recensenter – hanterade din bok?

– Nu i efterhand kan jag se att det hela var ganska förutsägbart: Att man som kulturjournalist kanske gärna vill trycka ner det som Bonniers haussar, inte minst för att visa sin självständighet. I dag tror jag inte att det hade varit samma sak. Eftersom bokbranschen är så mycket mer pressad i dag hade man nog tyckt att var toppen om folk ville läsa något över huvud taget.

Påverkade hajpen din vilja att skriva?

– Ja, jag tappade lusten ett tag. Jag tappade min identitet. Jag uppfattades som någon annan än den jag kände mig som.

Som i att du kände att inte ville skriva igen?

– Nja, jag har faktiskt skrivit 8–10 timmar om dagen sedan Strindbergs stjärna. Förstår du hur många papper som åkt i papperskorgen! Men jag har verkligen funderat över om det är värt besväret att ge ut någonting.

I dag säger Jan Wallentin att han lämnat Strindbergs stjärna bakom sig. Samtidigt föddes den nya boken ur hysterin från debuten.

Han beskriver Den tyngdlöse Jesper Fock (Polaris) som en roman om döden, klimatkatastrofen och ”den avdankade socialdemokratiske riksdagsledamoten Jesper Fock, som får i uppdrag att hantera Tomhetssyndromet, den psykiatriska diagnos som visar sig vara en avgörande orsak bakom den galopperande depressionsökningen i västerlandet”.

– När jag började skriva igen efter Strindbergs stjärna upplevde jag en känsla av tomhet. Länge skrev jag på annat, men egentligen var jag mest intresserad av just det jag själv upplevt.

Trots risken att kommande berättelser kan komma att förknippas med den om 2010-års stora hajp, övervägde Jan Wallentin aldrig att skriva under pseudonym.

– Jag, som alla skrivande personer, vill ju bli läst av så många som möjligt. Och jag förstod att det fanns något intressant i min berättelse: Att vinna högsta priset men ändå känna sig väldigt tom. Det känns som att jag har något viktigt att berätta.

Vilka förväntningar har du på den nya boken?

– Inga alls. Om boken når ut och folk börjar prata om den – om det kommer ut vad det är för typ av bok, att den är rolig och tankeväckande – då tror jag att den kan växa. Men till skillnad mot Strindbergs stjärna måste den nog växa underifrån.

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.