En annan arena

Klockan är efter stängning men det är fullsatt på Söderbokhandeln i Stockholm.

På scen sitter Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet och författare till boken Reinfeldteffekten. I kväll ska han intervjuas av Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet.

För transparensens skull, inleder Karin Pettersson, vill hon berätta att hon själv medverkar i boken de ska diskutera. Detta i rollen som kommunikationschef för Social­demokraterna i valrörelsen 2010.

– Det gick ju … inte så bra ..., säger hon.

Samtalet är rappt och underhållande.

Aron Etzlers analys går i korthet ut på att svenska folket egentligen inte har röstat för den politik som regeringen Reinfeldt står för, utan på Moderaterna som ett regerings­dugligt parti. Det är den ansvarstagande imagen de vinner röster på, inte sak­frågor. Värderingsmässigt stödjer, enligt Aron Etzler, en klar majoritet vänsterblockets politik.

Om någon har en annan syn på saken så framkommer den inte här.

När det är dags för publikens frågor tar flera äldre personer ordet. En beklagar privatiseringen av skolan. En annan det »djupt stötande«

i att vissa blir miljonärer genom att plocka vinster ur välfärdsföretag.

Just här inne är Reinfeldteffekten mycket svag.

När man söker ett svar på vilken politisk funktion bokhandeln har i dag är det oftast här man hamnar: i ett besök av en åsiktsprofilerad författare.

Och även om en uppbyggd scen i en lokal på Södermalm i Stockholm kvalar in som »arena« är det lätt att fråga sig vad som egentligen hänt.

Inte minst när man börjar titta i backspegeln.

Berättelsen om bokhandeln som politisk arena är på många sätt berättelsen om vänstern.

För den unga arbetarrörelsen var bildning något man var tvungen att tillskansa sig på egen hand. Universitetsstudier var en hägring. Kulturlivet borgerligt och i hög grad konservativt. De svenska arbetarförfattarnas uppväxtskildringar från tidigt 1900-tal ger en fingervisning om stämningen. Moa Martinsons självbiografiska klassiker Mor gifter sig kallades vid utgivningen för »mållor på sophögen« av en recensent. »Själv kommer jag att gå i graven med den indignation och den besvikelse kvar som skapats av att inte akademisk bildning och ett ombonat liv skapade större vidsyn och mer medkänsla med det stora flertalet medborgare som stred sin kamp för livet på livets yttersta brant«, skriver Moa Martinson i förordet till en senare utgåva av romanen.

Bokhandeln var också den av hävd en borgerlig, akademisk miljö.

– Vi har äldre kunder här som berättar att de kunde bli blängda på om de kom in här klädda i arbetarkläder förr, berättar Bo Greider som tillsammans med Anna Gillinger driver Söderbokhandeln sedan år 2000.

Att tillgängliggöra litteratur blev därför ett centralt kapitel i folkbildningsarbetet. Helt avgörande var inrättandet av folkbibliotek. Man sålde också böcker på arbetsplatser och drev boklådor som även fungerade som föreningslokaler.

Särskilt intensiv var utvecklingen under 1970-talet, när fraktionsvänstern med frenesi gav sig in i bokbranschen. I boklådor över hela landet trycktes tidningar, affischer och pamfletter. Här samlades också intresserade för att diskutera texter man köpte och läste.

Som mest fanns det omkring 150 vänsterpolitiska boklådor i Sverige. Störst var Oktoberkedjan, som drevs av Sveriges kommunistiska parti, SKP, med ett femtiotal butiker. Andra aktörer var Röda stjärnan, Röda rummet, Barrikaden och Set Persson, i regi av diverse röda konsonantkombinationer, som KPML(r) och MLK. Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, hade inget gemensamt kedjenamn men väl en rad butiker.

Vänsterfraktionernas boklådor avvecklades sedan i rask takt under 1980-talet, allteftersom de partier och lokala partiför­eningar som drev dem slocknade.

I dag finns uppskattningsvis ett tjugotal kvar, de flesta med högst begränsade öppettider. De telefonnummer som finns på nätet har i flera fall upphört, mejl med intervjuförfrågningar lämnas obesvarade.

På några håll är aktiviteten emellertid intakt. Kommunistiska partiets butik Röda stjärnan, på Fjärde långgatan i Göteborg, är en av de mest inarbetade i genren.

Butiken fungerar som mötesplats för medlemmar och som resurs vad gäller studiematerial. Men också som ett »skyltfönster« för partiets verksamhet gentemot allmänheten. Inte minst ett år som detta.

– Det politiska intresset i allmänhet höjs när valkampanjerna drar i gång och det gör att fler nya kunder besöker oss, säger Ingrid Frejd som arbetar på Röda stjärnan.

Utöver böcker från partiförlaget Proletärkultur säljer man mycket antikvariskt och köper in från de flesta förlag. Bland fjolårets storsäljare märks Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar, Kajsa Ekis Ekmans Skulden: eurokrisen sedd från Aten, Tristram Hunts biografi Friedrich Engels: kommunist i frack och Martin Schibbyes och Johan Perssons 438 dagar.

– Prissättningen försöker vi hålla så låg som möjligt. Vi vill uppmuntra folk att läsa och skaffa sig kunskap men det är inte helt lätt alla gånger, vi har inte råd att »skänka« bort böcker. De böcker vi köper in vill vi ska handla om politik och samhället i bred mening. Vi köper inte in till exempel deckare eller kokböcker.

Hur är det att vara verksam som en kommunistisk bokhandel år 2014?

– Spännande. Vi erbjuder något som sticker ut i dagens Sverige. Samtidigt är det svårt, i och med att böcker mycket har blivit en slit-och-släng-produkt som man kan köpa billigt på Ica eller på nätet. Men framför allt är det givande när man hör om den kunskap och de slutsatser som människor drar när de har läst en bok. Det finns så mycket kunskap och vilja, det är hopp­ingivande.

Även när det gäller författarbesök i landets boklådor är det främst vänsterarvet som lever vidare.

Ingvar Carlsson turnerar under våren 2014 med memoarerna Lärdomar. Gudrun Schyman besökte Akademi­bokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm på internationella kvinnodagen. Göran Greider är ute och pratar om Den solidariska genen. Kristian Lundberg besöker Aspuddens bokhandel med anledning av Det här är inte mitt land.

De borgerliga politiker och debattörer som har nya böcker ute lyser under samma period med sin frånvaro. Maud Olofsson, aktuell med självbiografin Jag är den jag är, har inget inbokat. Moderaternas förre chefsstrateg Per Schlingmann, författare till kommunikationsboken Stå aldrig still!, har enligt sitt förlag så många egna föreläsningar att han inte har tid att vara ute och prata om sin bok i handeln.

Håkan Tribell är chef för idéverksam­heten på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Han kallar frånvaron av högerröster i svenska boklådor för »ett fattigdomsbevis för Sverige«.

– Den som värnar vårt debattklimat borde vara bekymrad om det ser ut så. Men vad som är hönan och vad som är ägget har jag tyvärr inget bra svar på, säger Håkan Tribell.

Timbro finansieras via en stiftelse av näringslivets ägare samt genom bokförsäljning. På förlaget ger man ut såväl nyskrivna debattböcker som översatta klassiker. De säljs via den egna hemsidan, men också i den vanliga bokhandeln. Håkan Tribell upplever att det finns ett visst motstånd mot förlagets profil i branschen.

– Det är väl inte alltid så att det tas emot med öppna armar om vi säger: »Här finns det en författare.« Det blir ofta nej tack. Inte på något oartigt sätt, utan bara »det där är nog ingenting för oss«. Det finns ingen nyfikenhet.

Hur aktivt arbetar ni med att få ut era författare i handeln?

– Inte särskilt aktivt, i ärlighetens namn. Vi är ett litet förlag, vi har ingen heltidsanställd som kan syssla med sådant. Vi har gjort några försök, men det är ett område där vi skulle kunna utvecklas mer.

Det prioriterade för Timbro är att nå ut medialt. Förlagets historia rymmer emell­ertid en fysisk boklåda. År 1981 startade den småskaliga bokhandeln Market Corner, med uppgiften att hålla mellan 200 och 300 frihetligt orienterade titlar inom ekonomi, politik och filosofi i lager, i Näringslivets förlagsdistributions butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Mot slutet bedrevs verksamheten i samarbete med fackbokhandeln Fritzes. Market Corner lade ner i början av 1990-talet.

– Den fyllde sitt syfte ett tag. Sedan dyker det upp andra saker man hellre vill göra. I dag har vi förstås inga tankar på en fysisk bokhandel, säger Håkan Tribell.

Spelar det någon roll att det inte finns några högerbokhandlar i Sverige i dag?

– Jag kan tycka att det vore roligare med en större mångfald. Oavsett arena är det roligare med en bredare åsiktsflora och en mer intensiv debatt. Men jag vet inte om det är bristen på fysiska bokhandlar och nischade nätbokhandlar som gör den stora skillnaden där. 

Frågan är också om en bokhandel verkligen måste ha en politisk stämpel för att ha en politisk dimension.

För Anna-Maria Rimm är svaret på den frågan nej.

Hon är forskare i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och enligt henne exi­sterar det inte en enda helt opolitisk boklåda. Även den stora kedja som framstår som helt neutral påverkas av kulturpolitikens utformning. Därtill kan drivkrafterna, på något plan, alltid förstås i politiska termer. Att till exempel strömlinjeforma utbudet i hopp om att sälja bättre ger uttryck för en politisk ideologi, även om den inte är tydligt uttalad.

Förutsättningarna för utgivning och försäljning är i sig själva politiska faktorer och borde som sådana debatteras mer, menar Anna-Maria Rimm.

»Ägandekoncentration på bokmarknaden berör inte bara det litterära systemets marknadsmekanismer, utan påverkar också variation, utbud och tillgång till information: den litteratur som finns synlig och tillgänglig för konsumenterna. Detta kan i förlängningen sägas vara en demokratifråga som borde röna större kulturpolitiskt och vetenskapligt intresse«, skriver Anna-Maria Rimm i artikeln »Ägande­­koncentration, förlagsstrategier och litterär kvalitet: synen på vertikal integration på den svenska respektive tyska bokmarknaden«.

– Att vara uttalat politisk är inte det enda sättet att vara politisk. En kedja kan också vara politisk, utan att för den skull säga sig vara det. Man hävdar att man är neutral men agerar man utifrån marknadsliberalism och bästsäljerism är man inte neutral. Det är lätt att man glömmer det, säger Anna-Maria Rimm.

En kritik som framkommer från de intervjuade förläggarna i Anna-Maria Rimms artikel, under utgivning i den vetenskapliga tidskriften Nordicom-Information, är att ägarkoncentrationen får »konsekvenser för själva innehållet i den litteratur som produceras, konsumeras och blir läst«.

Ett sätt att nå ut som mindre aktör är att nischa sig politiskt, säger Anna-Maria Rimm.

– För att stärka sitt varumärke som förlag satsar man på spets inom olika områden. Det kan vara kvalitet, att bara ge ut högkvalitativ skönlitteratur till exempel, eller politisk inriktning.

Anna-Maria Rimm jämför också makt- och ägarkoncentrationen i Sverige och Tyskland. Marknaderna skiljer sig åt på flera sätt. Den helt avgörande faktorn, enligt de intervjuade, är prissättningen.

I Sverige är den sedan länge fri. I Tyskland fast. Något som samtliga intervjuade tyska förläggare är eniga om har positiva effekter på utbudet.

– Sverige framstår som väldigt marknadsliberalt i jämförelse. I Tyskland finns en helt annan inställning till bokhandelns roll vad gäller att tillhandahålla idéer. De fasta bokpriserna ser man som ett sätt att skydda mångfalden och möjligheten till spridd debatt, säger Anna-Maria Rimm.

En annan skillnad är att det i Tyskland finns en livaktig nisch av kulturkonservativa bokhandlar.

En parallell till bokhandelns politiska roll är biblioteken som demokratisk arena. Biblioteken har en rent fysisk demokratisk funktion, som lokaler för förtidsröstning i såväl kyrkoval som allmänna val. Men också indirekt, som en samlande plats för gratis information och kultur, tillgänglig på lika villkor för medborgarna.

Inför valet 2010 skrev medieprofessorn Lars Höglund under rubriken »Bibliotek och demokratiska möten« i SoM-institutets bok Nordiskt ljus. Biblioteken utnyttjas inte jämställt, konstaterar han.

Kvinnor och högutbildade är överrepresenterade. En annan brist ur demokratisk synpunkt är att tillgängligheten varierar med bostadsort. Biblioteken har också kritiserats, av just Timbro, för att vänstervrida sitt utbud.

År 2004 författade Johan Norberg och Björn Wallace studien »Svenska bibliotek: en studie i rött« för tankesmedjans räkning. Genom att jämföra inköpen av 20 aktuella höger- respektive vänstertitlar tyckte de sig finna en tydlig vänstervridning av svenska folkbibliotek. Den genomsnittliga högerboken köptes in till cirka 40 kommuner, vänsterdito till 155 kommuner.

»Om en biblioteksbesökare förutsättningslöst vill läsa in sig på ett område som nationalekonomi, feminism eller miljöpolitik, är sannolikheten fyra gånger större att hon går därifrån med en vänsterbok i handen än en högerbok«, skrev duon på DN Debatt 2004.

Undersökningen sporrade Stockholms stadsbibliotek att göra en stickprovs­kontroll av utbud och efterfrågan.

Böcker från vänster­förlaget Ordfront visade sig då vara nästan dubbelt så populära som de från Timbro. Av titlarna från Timbro var 14 procent utlånade, mot hela 25 procent av dem från Ordfront.

Det ges också ut betyd­ligt fler vänsterorienterade än högerorienterade böcker i Sverige i dag. Ser man till hela den tryckta debatten blir bilden emellertid mer komplex. Den borgerliga dominan­sen är markant bland landets dagstidningar. Bortsett från Aftonbladet (obunden socialdemokratisk) och Dagens industri (obunden) är ledarredak­tionen på samtliga stora svenska tidningar borgerlig.

Scensamtalet mellan Karin Pettersson och Aron Etzler ingår i Söderbokhandelns förhållandevis regelbundna kvällsprogram. Någon gång i månaden arrangerar man författarsamtal. Nu, under valåret, blir det mer politik än annars. På butiksdisken skyltas för kvällen den socialistiska tidskriften Brand, Oscar Wildes Människans själ under socialismen, en titel av Göran Greider och Barbro Hedvalls bok om kvinnlig rösträtt, Vår rättmätiga plats.

Är Söderbokhandeln politisk? frågar jag ägaren Anna Gillinger. Hon drar på svaret.

– Jag är demokratisk socialist och tror på människan som en samhällsvarelse. Men jag vill inte driva Söderbokhandeln som en renodlad vänsterbokhandel för det. Alla ska känna sig välkomna och hitta de böcker man är intresserad av. Självklart säljer vi böcker med uppfattningar som vi inte delar.

De politiska samtalen med kunder är många. Inte minst om ombyggnationen av Slussen, som ligger bara ett stenkast från butiken. I en vidare bemärkelse, säger Anna Gillinger, är alla boklådor politiska. Något annat vore omöjligt.

– All litteratur speglar samhället, man är politisk i en bokhandel vare sig man vill det eller inte. Jag förstår inte hur man ska kunna vara något annat. På grund av böckerna borde bokhandeln vara en plats dit man går för att samtala i högre grad. Just därför, eftersom det finns så väldigt få platser där vi kan träffas, vore det tråkigt om vi skulle begränsa oss så att bara de redan invigda hittade hit.

Timbros böcker, i synnerhet av Ayn Rand och Robert Nozick, säljer Söderbokhandeln bra av. Men de scengäster som har haft en uttalad politisk position har de senaste åren varit vänsterorienterade. Anna Gillinger har försökt boka borgerliga författare, senast Per Schlingmann, men utan framgång.

– Kanske beror det på att vänstern har en tradition av att debattera i lokaler ute på stan, som högern saknar.

Anna Gillinger vill att Söderbokhandeln ska vara en offentlig plats, som var och en använder som man själv vill. Ingen ska någonsin känna sig tvingad att handla. Och till skillnad från författarsamtal och semi­narier hos aktörer som Timbro och ABF, som hon menar når främst de redan övertygade, kan »vem som helst ramla in här«. Det är viktigt.

– Risken finns att knäpphuvuden kommer. Arga, rabiata personer kan dyka upp och härja. Men då är man många på plats och kan hantera det. Det viktiga är att vara en plats där många olika människor och erfarenheter kan blandas, säger Anna Gillinger.

TCO på Akademibokhandeln

»Om två månader kan vi veta om de mörkaste prognoserna över finanskrisen slår in och en global recession sveper över oss. Men än vet vi inte. Det uttalandet fick thrillers och handböcker i ekonomi att skaka lite när TCO:s ekonomiska experter mötte publiken på Akademibokhandelns golv...«

I augusti 2011 rapporterade TCO-tidningen apropå en ny giv från fackförbundets sida. I butiken på Mäster Samuelsgatan i Stockholm samtalade chefsekonomen Göran Zettergren med förbundets samhällspolitiske chef Roger Mörtvik. Hittills rör det sig om en engångssatsning, men Roger Mörtvik är öppen för att testa på nytt.

– Det gick alldeles utmärkt, skulle jag säga. Vi stod vid fackboksavdelningen, och många som kommer dit är ju intresserade av samhällsfrågor. Formatet passar bra för just den här typen av samtal, som inte har en början och ett slut. Folk kommer ju och går, de sätter sig inte och lyssnar som på ett seminarium.

Från vem kom initiativet?

– Det var vi som frågade. Det är ju oftare bibliotek som har den här typen av samtal, men bokhandeln kan vara en plats för fler samtal kring samhällshändelser. Jag var i en bokhandel i London nyligen och hamnade mitt uppe i ett panelsamtal om Storbritanniens medlemskap i EU.

Politiska titlar under supervalåret

Vilgot på arbetslinjen

Samling av den satirserie Robert Nyberg sedan 2009 tecknat för Aftonbladets ledarsida.

Popmusik rimmar på politik

En samling kortare texter där Anna Charlotta Gunnarson tar sig för att förklara varför »popmusiken är en pålitlig barometer över det politiska klimatet«.

Välfärdsfabriken: om arbetets mening och gränslös kontroll

»I början av 1990-talet släpptes djävulen lös. Den kallades valfrihetsrevolutionen...«, inleds säljtexten för Kristina Mattssons reportagebok.

Lärdomar: personliga och politiska 

Självbiografi av förre S-ledaren och statsministern Ingvar Carlsson.

Broilers: de nya makthavarna och det samhälle som formade dem

Reportagebok om »nedskärningsgenerationen« som politiker av Michaela Möller och Anders Rydell.

Den stora omvandlingen: en granskning av välfärdsmarknaden

Reportagesamling som liksom Välfärdsfabriken ges ut av Leopard förlag.

Jag är den jag är

Självbiografi av förra Centerledaren och vice statsministern Maud Olofsson. Medförfattare Catharina Håkansson Boman.

Finansfurstarna: berättelsen om de svenska riskkapita­listerna

Reportagebok av Lotta Engzell Larsson, med avstamp i senare års anklagelser mot riskkapitalbolag för skattefusk och för att tömma välfärdsbolag.

Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel.

Premiärbok i essä­serien Liberal Idédebatt, författad av Expressens tidigare kulturchef Per Svensson.

Svensk politik

Per T Ohlsson (tidigare politisk chefredaktör på liberala Sydsvenskan) står bakom denna 600 sidor tjocka redogörelse för 200 år av politiskt liv i Sverige.

Vad ska vi göra med varandra

Diktsamling av Jenny Wrangborg. »Vill ni ordna en läsning på er ort, i er fackklubb, på närmaste bibliotek eller i er organisation mejla mig gärna«, föreslår författaren på sin hemsida.

Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten: en bok om kärnkraft

Debattbok av Åsa Moberg.

Den solidariska genen 

Göran Greiders mothugg på Richard Dawkins Den egoistiska genen.