ser i den lilla tvåan vid S:t Eriksplan i Stockholm är den stora bokstolen Bibliochaise: kubformad och vräkig, med plats för fem löpmeter böcker. Anna Winberg har proppat den full av färgkoordinerade pocketböcker, röda på framsidan och fula på baksidan. Hennes pojkvän bad en snickarkompis att bygga den i present till 25-årsdagen i fjol. Det är inte en exakt kopia av den italienska designstolen. Snickaren hävdade att originalet inte är ergonomiskt utformat för en bekväm läsposition, utan yrkade på att ryggstödet skulle vara lite högre. Så blev det.
Klockan är tio och Anna Winberg har redan hunnit skriva två inlägg på bloggen I Love Pocket, som hon driver sedan hösten 2008. En kort länkning till författaren Mats Strandbergs blogg om ett fult bokomslag, och ett tips om kvällens intervju på Stockholms Kulturhus med amerikanska Sapphire, författaren till den hyllade boken Push som ligger till grund för filmen Precious. Hon har länkat både till evenemanget och en intervju i dagens Svenska Dagbladet.
– Jag inleder varje dag med att läsa båda morgontidningarna och kolla morgon-tv. Det händer ofta att jag får tips till bloggen, och det är inte bara i kulturdelen, som i dag, utan jag kan även hitta notiser i de andra delarna som jag inspireras av, säger hon och häller upp snabbkaffe i koppar med motiv från Penguinomslag.
Det ligger travar med böcker överallt i lägenheten. Bredvid soffan, under tv-skåpet och i en klassisk gammal boksnurra. Anna Winberg läser hela tiden, enligt bloggen är hon uppe i nio böcker hittills i år, och då är 2010 knappt fem veckor gammalt. Men till skillnad från de allra flesta bokbloggare skriver hon sällan om böckernas innehåll. Inga recensioner eller analyser.
I stället är en stor del av det hon skriver branschrelaterat. Inläggen består av korta, ofta bitska, kommentarer om bokomslag, marknadsföring och trender i bokvärlden.
– Jag vill inte skriva för långa inlägg, det ska vara kul och underhållande. Det ska inte vara mysigt. Det är bra att folk skriver om böcker för det stimulerar läsning, men jag tycker ofta att det blir för långt och tråkigt.
Själv följer hon inga bokbloggar. I Love Pocket bär undertiteln »Anna Winberg knows good books – and isn’t afraid to ask«, en parafras från Sex and the City. Hon påpekar att hon inte är ett fanatiskt fan av tv-serien, men att ambitionen är att göra något i samma ton.
– Jag vill berätta från »behind the scenes«, gå till botten med vardagsproblem inom det område man undersöker, alltid med humor och glimten i ögat. Jag vill ställa de pinsamma frågorna som alla vill veta svaren på, men ingen vågar fråga om.
»Okej. Jag handlar uppenbarligen inte svensk pocket i vanlig bokhandel längre, för när senaste bokklubbsboken skulle inhandlas fick jag en smärre chock. Kostar en G-pocket 72 fucking spänn? Och det känns inte ens som en G, det är en klassisk F! Vad är det som händer, folks? Jag vet att jag titt som tätt klagar på att systemet är urvattnat, men hello ...«
Läsintresset grundades tidigt i hemstaden Växjö. Båda föräldrarna är journalister och det fanns alltid drösvis med tidningar hemma. Anna började plugga litteraturvetenskap i Stockholm och jobbade extra i Pocketshop på Arlanda. Snart upptäckte hon att hon blev allt mer intresserad av böckernas paketering och hur de marknadsfördes.
– Det började med att jag försökte sälja in böcker till kunder, men misslyckades och förstod att det berodde på omslaget. När det hände flera gånger i rad började jag fundera på varför och jag insåg att jag gärna ville vara med i den diskussionen.
Hon startade sin första blogg Bitchinboutbooks 2006, främst för att få utlopp för sina tankar om vad som saknades och gjordes fel. Samtidigt kom hon in på förlagsvetenskapsutbildningen, där hon fördjupade sig. Hon plockar fram stora böcker om bokomslag, Front Cover och Agatha Christie Cover Stories och visar upp de klassiska deckaromslagen. Intresset ledde till magisteruppsatsen »Att sälja juice i mjölkpaket – om missvisande pocketomslag«. Som exempel bläddrar hon fram till ett uppslag med flera olika varianter av omslag till den amerikanska författaren Marisha Pessls hyllade roman Fördjupade studier i katastroffysik. Den svenska utgåvan pryds av en stor målad ros, där texten snirklar sig i bladen. Färgerna går i pastell och ger ett tydligt romantiskt intryck.
– Med tanke på bokens innehåll hade det varit bättre att göra ett mer könsneutralt omslag. Det är en fantastisk roman som påminner om Den hemliga historien, men med det här omslaget ser den ut som chic lit, som många inte köper.
Hon bläddrar och pekar på flera andra versioner.
– Den här signalerar fantasy. Och den här nästan science fiction!
Till slut anmälde hon sig till kvällskursen i grafisk formgivning på konstskolan Beckmans för att lära sig att göra omslag själv.
»Älskar exlibris av olika slag. Har massor, oanvända i olika lådor hemma. Det var sånt jag lade min veckopeng på när jag var liten. Kommer ni ihåg när det var högsta mode att ha en slags stämpel som liksom skapade en upphöjning i pappret på försättsbladet? Okej, kanske inte högsta mode, men jag tyckte det var bortom häftigt.«
Det är lockande att beskriva Anna Winberg som ett yrväder, om uttrycket inte var så utnött. Hon pratar mycket, gärna med inslängda amerikanska fraser, och tycks tänka högt – allt i ett rasande tempo. På bussen mot Karlavägen och Natur & Kulturs kontor klagar hon på den stela bokbranschen.
– Bokbranschen behöver bli lite mer crazy. Det behövs mer humor!
Anna Winberg gjorde sin praktik på förlagsvetenskapen på Natur & Kultur och hon har fortsatt att samarbeta med förlagets marknadsavdelning. Det syns inte på bloggen, men I Love Pocket är finansierad av förlaget och lanserades som en del av satsningen på den egna pocketutgivningen hösten 2008. Marknadsföraren David
Löfvendahl möter oss i korridoren och ger Anna en stor kram. Han var hennes handledare under praktiken och berättar att han direkt insåg att hon kunde bidra med nya tankar.
– Vi lyssnade extremt mycket på vad hon tyckte och tänkte om hur vi skulle lägga upp arbetet. Hon hade bättre idéer än vad vi själva hade.
Tillsammans lanserade de konceptet Pocktail, en ny sorts säljmöte för inköpare och butikspersonal. Anna Winberg hade varit på flera andra säljtillställningar och tyckte att de var tråkiga och lönlösa.
– Det var helt fel upplägg för ett event. Vi bestämde oss för att göra ett cocktailparty i stället. I stället för att hålla tråkiga powerpointpresentationer och berätta om den nya utgivningen så uppmuntrade vi till kommunikation mellan personalen och förlaget. Vi bjöd på mer sprit och ett helt bokbord att välja böcker från. Det blev väldigt populärt, säger hon.
Bloggen var David Löfvendahls initiativ. Under åren 2005 och 2006 exploderade antalet aktiva bloggare i Sverige och formatet utvecklades fort från att vara en nätdagbok skriven för privat bruk till nischade faktaforum avsedda för en större läsekrets. Ingen vet säkert hur många bokbloggar det finns i dag. Bokbloggar.nu, som samlar länkar till etablerade bokbloggar, har just nu 330 bloggar listade. Bloggtoppen.se har 450 stycken. Men vissa uppdateras sällan, andra är nerlagda och sannolikt finns många andra aktiva bokbloggare som inte registrerat sig. Störst är gruppbloggen Bokhora, en ambitiös sida där fem bloggare recenserar, intervjuar författare och reflekterar kring böcker.
Inom förlagsvärlden hoppade många förlag på bloggtåget direkt och skaffade både förlagsbloggar och bad sina författare att börja blogga. Men det är få förlagsrelaterade bloggar som fått en större läsekrets.
David Löfvendahl berättar att Natur & Kultur hade gjort några försök med bloggar, men inget hade lyckats.
– Inför Karin Alvtegens bok Skugga hade vi till exempel dragit igång en produktionsblogg för att visa hur det går till när man gör en bok, men jag tror att det var för tidigt. I dag är bokbranschen mycket öppnare, säger han.
Tanken med att låta Anna Winberg skriva en mer generell bokblogg var ett sätt att visa agenterna, som beslutar vem som får pocketrättigheterna, vad förlaget gör och på så sätt bli ett trovärdigt alternativ till andra pocketförlag. Målet var att skapa en blogg som var intressant för branschen, med nyheter och åsikter. Han påpekar att det inte finns några krav på Anna att skriva om Natur & Kulturs böcker, snarare tvärtom. Att ta in en extern bloggare med full frihet möttes först med skepsis inom förlaget.
– Vad jag vet är vi de enda som har en blogg på det här sättet. Det var en del diskussioner. Kan hon skriva att Månpocket är toppen på vår hemsida, om hon skulle vilja det? Kan hon skriva att Marisha Pessl-omslaget är jättedåligt, trots att det är vår egen utgivning? Vi kom fram till att hon kunde det, säger David Löfvendahl.
Anna brukar ofta ringa till David och bolla bloggens innehåll. Ett par gånger har han bett henne ta bort inlägg, eller formulera om.
– De kan tycka att jag uttrycker mig för hårt. Min grej är att blanda in engelska och skriva med slang, på ett humoristiskt sätt. Jag ger kängor hit och dit. Det är inte så korrekt tillrättalagt. Ibland har jag kritiserat en samarbetspartner, och så var det gången när jag skrev om Liza Marklund, säger hon och tittar på David med ett flin.
Han suckar. Inlägget var en giftig anekdot från åren på Pocketshop, om hur Liza Marklund ett par gånger betett sig illa i butiken, publicerat i samband med debatten kring Gömda, berättar David Löfvendahl.
– Det var väldigt hårt skrivet, tonen var ocensurerad. Hade det varit i dag hade vi säkert släppt igenom det eftersom bloggen blivit etablerad, men den var så ny då.
Från början låg bloggen bara under förlagets hemsida, men på grund av svårigheter med att länka – vilket är livsviktigt för att en blogg ska sprida sig – så ordnades även en egen bloggadress. Förlaget länkar också till bloggen, dock via en undersida med Natur & Kulturs pocketutgivning. Inledningsvis låg Natur & Kulturs äppelträdsymbol på bloggen, men efter ett tekniskt fel
försvann den och ingen har brytt sig om att ändra tillbaka.
– Det är inget vi smusslar med. Eftersom bloggen också ligger som länk på Natur & Kulturs huvudsida så har vi bara inte tänkt på det, säger Anna Winberg.
Hon fakturerar en fast summa för bloggen varje månad och skriver ett par inlägg om dagen, ibland inget alls om hon saknar inspiration. Besökarantalet ligger på runt 300 unika besökare om dagen.
För ett par dagar sedan lottade hon ut fem exemplar av den amerikanske deckarförfattaren Daniel Woodrells En helvetes vinter till läsare som likt henne själv är »frustrerade över uppfuckad löpträning, ständiga förkylningar, att hasa runt över ispucklarna på stadens gator och torg, och allt grus i hallen«. Genast kom ett tiotal svar.
– Jag brukar egentligen inte ha tävlingar på bloggen, jag vill inte hålla på med sådant. Men den här boken är så bra, säger hon och stoppar pocketböckerna i vadderade kuvert, skriver adresserna och fäster klisterlappar med pocketsatsningens tillika bloggens namn på snedden.
Efter att bokpaketen är lämnade i postfacket och Anna Winberg småpratat klart med sina kollegor promenerar hon genom Humlegården ner mot Östermalmstorgs tunnelbanestation. Boklådekoncentrationen i området är hög. Förutom Hedengrens på Stureplan rymmer de
underjordiska gångarna runt stationen både Bokia Express, Pocketshop och Sturebiblioteket, och Anna Winberg brukar ta en sväng förbi varje vecka.
»Det är mycket skrivande nu. Folk idealiserar ju ofta skrivmaskiner. Lite Hemingway och Guillou sådär. För att inte tala om Lundell. Det är sådär på riktigt ni vet. Och manligt. Gäsp säger jag då. Har du bytt ett färgband någon gång? Det har jag. För länge sedan i tidernas begynnelse arbetade jag nämligen med att uppdatera sjukhusjournaler (det låter femtiotal, i själva verket var det 2003) på maskin. Och kanske är det därför jag älskar min Macbook extra mycket idag.«
Inne på Pocketshop hälsar hon på sin gamla kollega Louise Herb. Om det är lugnt i butiken brukar hon få komma in bakom kassan och fika. Där inne finns en stor bokhylla med förhandsexemplar som förlagen skickar ut till alla bokhandlar i hopp om att någon anställd ska fastna för en utgåva och rekommendera den som favorit i butiken.
– Men det är för många böcker och för få anställda så det ligger alltid mängder kvar. Där kan det finnas böcker vi börjar prata om, som jag sedan skriver om i bloggen. Jag kan egentligen beställa vilken bok jag vill från förlagen, men det är roligt att plocka i en hylla, säger Anna Winberg.
I dag är det flera besökare i butiken och Louise är upptagen. Vant skannar Anna av butikshyllorna för att se om något nytt kommit upp. Hon tar fram sin digitalkamera och fotar av omslaget på Malcolm Gladwells nya What the dog saw: And other adventures. Hon har inte läst den än, kanske blir den något att blogga om. Hon berömmer Lotta Kühlhorns snirkliga omslag till Emily Brontës Svindlande höjder och ställer sig tveksam till den nya pocketutgåvan av Den hemliga historien.
– Och titta här, säger hon och pekar på en utgåva av engelska Scarlett Thomas roman The end of Mr. Y.
– Den här boken brukar ha svarta kanter i inlagan, här har den helt plötsligt ofärgade. Likaså PopCo brukar ha blåa kanter, de är också ofärgade nu. Kanske försöker förlaget spara pengar, men jag tycker att det är tråkigt.
Hon tar en bild. Samtidigt kommer hennes vän Emily Nilsson-Axelsson in i butiken. Emily är fotograf och Annas bloggmentor. Tillsammans ska de göra om utseendet på bloggen och slår sig ner på ett fik tvärs över gatan från Pocketshop. Det var Emily som tog bilden till blogghuvudet, där Anna Winberg ligger i ett bokhav och ler mot läsaren. Nu är det dags att byta ut den och Emily har med sig lite inspirationsmaterial. Hon tar fram engelska Vogues januarinummer och bläddrar fram ett saltstänkt 1940-talsinspirerat modejobb fotat av Patrick Demarchelier.
– Jag tänkte mig något i den här stilen, säger hon och pekar på en elegant kvinna som sitter på en båtdurk.
Anna nickar.
– Jag vill ha vitt med starka färger, säger hon. Jag tänker Jackie O och New Hampshire. Jag tänker mig att jag ska titta in i kameran och gärna hålla i en penna. Böcker ska vara med på ett snyggt sätt. Turkost, brunt och orange, vad tror du?
– Tveksamt, säger Emily. Det känns 1970-tal.
De pratar om högerkanten, hur man kan få bort de listor som ligger där. Hur sidan kan göras ännu mer läsvänlig. Efter en timmes planering och med väskan full av skisser på den nya sidan går Anna Winberg mot tunnelbanan. Hon vet inte hur länge hon kommer att fortsätta blogga. Sedan hon började har bloggvärlden exploderat och förlagens närvaro på nätet ser helt annorlunda ut. Detsamma gäller hennes egen situation.
– När jag började blogga var jag på utsidan av förlagsvärlden, nu är jag mitt i. Jag skulle gärna ägna hela min karriär åt böcker på olika sätt. Vi står inför ett paradigmskifte och jag vill se var bokbranschen tar vägen. I branschen vill man att allt ska vara som förr, men det går inte. Man tycker fortfarande att Pocketshop är nytt och häftigt. Det är ett 20 år gammalt företag. Musikindustrin var med om exakt det här för ett par år sedan. Kanske beror det på att jag är ung som jag inte är nostalgisk över hur saker och ting brukade skötas. Det är till exempel en överutgivning just nu.
Men utgivningen har ju halverats?
– Om man får vara lite fräck tycker jag att man kan gå ner ännu mer. Förlagen måste tänka på vad de ger ut för litteratur. Jag efterlyser mer företagstänk inom bokbranschen. På de stora förlagen är det svårt att få ihop redaktionerna med marknadsavdelningarna. Mindre förlag lyckas bättre. Det kommer bli framtiden, folk som kan både och. Det är inte fult. Du kan vara boknörd och ändå förstå fördelarna med Twitter.
Ika Johannesson
ENKÄT
Frågor:
1. Varför bloggar du om böcker?
2. Hur mycket tid lägger du på bloggen?
3. Vad ska en bra bokblogg innehålla?
4. Får du böcker från förlagen?
5. Hur många läsare har du?
Bernur
bernur.blogg.se
1. Jag gör det jag saknar på andra ställen: för en diskussion om ämnet litteratur, tar litteratur på allvar.
2. Högst en timme om dagen. Oftast mindre.
3. Texter om litteratur, gärna med länkar till andra artiklar. Mer kritik än enbart lovord: alltså mer än bara positivt gullande med boken som produkt.
4. Ja.
5. Mellan 270 och 300 per dag.
Lyrans Noblesser
lyrannobel.blogspot.com
1. Jag började blogga om böcker sommaren 2008 och tänkte då använda bloggen mer som en privat läsdagbok för att skriva ner mina tankar om det jag läst. Efterhand började jag få besökare och bloggen fick funktionen av ett socialt forum. I nuläget används bloggen för att få och ge tips, samtala med likasinnade och för att utveckla mitt läsande och skrivande.
2. Cirka en timme per dag på min blogg, mer tid läggs dock på att läsa andras.
3. Ett personligt tilltal, bra tips, välformulerade, genomarbetade recensioner och gärna någon utmaning.
4. Ja.
5. Förra veckan 940 unika läsare.
Lilla O
lillaosblogg.wordpress.com
1. För att läsning alltid varit en passion och bloggandet har breddat min läsning.
2. Ett par timmar varje dag, då både skriver jag och läser andras bloggar.
3. Personliga tankar om böcker blandat med recensioner med egna vinklingar.
4. Ja.
5. Enligt Bloggportalen cirka 1 200 unika besökare i veckan. Totalt antal ligger mellan 300–500 om dagen.
Bokhora – Helena Dahlgren
bokhora.se
1. Att vara en del av en gruppblogg som Bokhora.se är den perfekta lösningen för mig som inte hinner blogga varje dag men ändå vill skriva om mina läsupplevelser. Sedan är kontakten med läsarna och alla boktips man får en viktig del av bloggandet. Bokbloggargemenskapen är otroligt mycket snällare och varmare än bloggosfären i övrigt, som jag (och många andra) upplever som rätt kall och hård.
2. Säkert 10–15 timmar i veckan i snitt, minst. Då räknar jag även in mejlkorrespondens och lite annat.
3. Välskrivna, engagerade texter, gärna med en personlig vinkel.
4. Ja.
5. Cirka 2 500 unika besökare om dagen.
Snowflakes In Rain
snowflakesinrain.wordpress.com
1. För att det är roligt! Delvis som ett sätt för mig själv att komma ihåg vad jag läst och vad jag tyckte om det, hitta kopplingar och se mönster. Delvis som ett sätt att kommunicera med andra, som också läser mycket. Vi tipsar varandra.
2. En timme eller två om dagen. Plus att jag läser andra bokbloggar.
3. En egen ton. Personlighet. Entusiasm. Den får inte försöka efterlikna en tidning, då blir den tråkig.
4. Nej.
5. Jag har mellan 150–250 besök per dag. Hur många som läser i RSS-feed vet jag inte.
En bokdjävuls liv och lustar
enannansida.se
1. Jag började skriva en privat dagbok på nätet redan 1997. Ju fler som läste, desto mindre privat kunde jag vara. Jag ville ha något att skriva om som var personligt, men inte privat. Jag har alltid varit bokmal så det föll sig naturligt.
2. Just nu lägger jag jättelite tid på bloggen för jag hinner inte. Två timmar i veckan ungefär.
3. Mycket nyheter och recensioner. Jag saknar en riktigt bra blogg som täcker in nyheter i branschen och bokutgivningen.
4. Ja, men mer sällan, nu när jag inte uppdaterar så ofta.
5. Det brukar ligga på en 300–400 om dagen. Unika besökare. 160 via RSS.
1. Läser du bokbloggar?
2. Vilken makt tror du att de har?
Svante Weyler
Förläggare Weyler förlag
1. Jag följer ingen regelbundet, utan tittar främst när saker och ting jag håller på med är omskrivna.
Det blir någon gång om dagen.
2. Jag misstänker att föreställningen om deras makt och inflytande är överdriven, jämfört med det bokbloggande vi aldrig hör talas om, nämligen när folk visar böcker för varandra och talar om dem. Man kan jämföra bloggarna med det som står om litteratur i tidningar som inte ägnar sig åt litteratur. Jag upptäcker inget nytt.
Nina Wadensjö
Förlagschef Alfabeta
1. Många bloggar, men inte så många bokbloggar. Jag läser Bokhora och Bokcirklar ibland,
och hittar vidare till andra bloggar, speciellt barnboksbloggar. Främst är jag intresserad av vad som skrivs om våra egna böcker.
2. Jag tror inte att den är så stor, om jag ska vara ärlig. Jag tror att de större bloggforumen har ett visst inflytande för de har många läsare och många som själva vill bli författare. Men jag tror att vi har överskattat bloggens kraft och makt. Den är inte betydelselös, men för oss som gör böcker är det helt andra nätmedier än bokbloggen som är intressantast i längden.
Mattias Boström
Produktionsansvarig Piratförlaget
1. Jag läser inte alla inlägg på alla bokbloggar, men jag håller mig uppdaterad. Det finns väldigt många bokbloggar och det skrivs väldigt intressanta saker på många av dem. Jag försöker främst hänga med i debattdiskussioner och håller koll på vad som skrivs om våra böcker.
2. De har en växande makt och den kommer att bli allt större eftersom vi gör allt fler köpbeslut med hjälp av nätet. Googlar
du på en titel, vilken som helst, så kommer Adlibris och Bokus högst upp, men sedan kommer bokbloggarna – och det behöver inte vara en stor blogg. Plötsligt får bokbloggens recension samma dignitet som en tidningsrecension, speciellt nu när kulturredaktionerna skär ner antalet recenserade böcker.
