vå prövade bokhandlare som går in på sitt andra år. Ett enkelt misstag utvecklade sig i våras till ett akut problem. Vems felet var och hur det gått till har Pia Zvorc och Stephan Jönnå inte kunnat reda ut, men effekten drogs de med under nästan hela första året.
Som nyblivna medlemmar i JB-gruppen var de tvungna att bestämma vilken inköpskvot de skulle lägga sig på. Kvoten avgör hur många exemplar av varje titel som butiken skulle få av JB-gruppens gemensamma inköp.
De bestämde sig för en procent, alltså kvoten 1. Böckerna kom, och de var många. Redan tidigt förra hösten skojade Pia och Stephan om att de inte gjorde annat än att ta emot och packa upp böcker.
Snart började baksidan av de stora leveranserna visa sig: de returnerade mer än de sålde. Kassaflödet sinade när alltmer gick till att betala nya och stora leveranser. Returhanteringen tog mycket tid och kostade pengar i frakt. I våras kändes läget ohållbart.
– Det var en väldigt jobbig situation, säger Pia.
I samma veva råkade hon se siffran 2 på en lista från JB-gruppen. Tvåan stod för inköpskvoten 2; Ale Bokhandel hade under hela året fått dubbelt så mycket böcker som de skulle ha haft.
De rättade till misstaget och äntligen upphörde de stora leveranserna. Men fakturorna för de böcker som redan skickats skulle betalas. Pia och Stephan tvingades skjuta till egna pengar för att rädda situationen.
De vill inte säga hur mycket det kostade dem, men säger att de inte hade något val. De avvärjde krisen och kunde andas ut.
– Kronofogden har inte jagat oss, det är skönt. Nu håller vi näsan över vattenytan igen, säger Pia.
Funderade ni någon gång på att ge upp?
– Njaa... nej. Inte egentligen, men ibland har man ju funderat över vad man håller på med. Men då har vi fördelen att vara två, man kan prata med varandra om det, säger Stephan.
Det är måndag, en vecka före skolstart, och i bokhandeln strosar tre unga mammor med bebisar i barnvagn. Några lågstadiebarn på jakt efter pennor, suddgummin, vässare och anteckningsböcker kommer i släptåg.
Anette Wallin med sonen Elias i vagnen letar efter en present. Det är äldste sonen Jacob som är bjuden på födelsedagskalas. Några muggar med fotbollsmotiv verkar intressanta, men tyvärr saknas Chelseas klubbmärke.
– Har ni kanske någon bok om engelska ligan? frågar Anette Wallin och vänder sig till Stephan.
Tyvärr inte, säger Stephan, men det finns andra böcker om fotboll. Jacob tror inte att något annat passar, kompisen är Chelsea-fan, men han och mamma Anette dröjer sig kvar i butiken.
– Vi bor i Älvängen, men åker gärna hit och handlar. Här finns både sportaffär och Systembolag, och så är det så himla roligt att det kommit en riktig bokhandel, säger Anette Wallin.
Säljaren Göran Rasmusson står vid disken och visar Pia Almanacksförlagets nya organisation. Förlaget ingår numera i tyska Schneider Group. Marknaden för almanackor har varit svag i många år, men ger fortfarande bra marginaler i bokhandeln: ofta mellan 50 och 65 procent. Och Pia och Stephan har lyckats bra med almanackorna även om de varit försiktiga med inköpen.
– Det är kanonroligt att de startat. Det är som skillnaden mellan natt och dag att komma in i butiken sedan de tog över. Nu ser man att det är en bokhandel, säger Göran Rasmusson.
Första året har varit en enda läroprocess för Pia och Stephan.
– Det är otroligt svårt att driva butik när man inte har historiska siffror att gå på, säger Stephan.
Sedan början av augusti kan de för första gången jämföra dagskassor och veckoförsäljning med siffror från året före. Och de kan glädja sig åt att försäljningen ligger tre-fyra procent över de första augustiveckorna förra året.
Nu kan de också se hur många pennskrin som såldes 2009, de vet ungefär hur många kollegieblock som kan tänkas gå åt. Och de börjar lära sig vad Aleborna tycker om att läsa: deckare, romaner, pocket. Lite historia, biografier och memoarer. Kokböcker, förstås, och barnböcker.
Resten kan de i princip hoppa över. Inte ens böckerna om Victorias och Daniels bröllop slog an på Aleborna. Pappersvaror däremot, framför allt spel och pussel, säljer de mycket av.
– Det kanske är så att på en liten ort så kan man inte bara leva på böcker, säger Stephan.
Sidosortimentet av presentartiklar gick bra förra hösten. Men nu har en ny butik, Hem ljuva hem, flyttat in några meter bort och det märks i bokhandeln. Så platsen för presentartiklar ska fyllas av något annat, men vad?
De har idéer, men vill inte avslöja vilka. Eftersom försäljningen inte nått upp till de tre miljoner de räknat med under första helåret är utrymmet för stora snabba satsningar litet. Alltså måste de börja med det nya sortimentet i liten skala, och någon annan kan hinna före.
Stephan tycker att det är något av det jobbigaste med situationen: att de i brist på pengar måste gå väldigt sakta fram.
De har tvingats dra ner på marknadsföringen. Förra året skickade de kataloger till alla hushåll i Ale kommun inför skolstarten, och en ny katalog inför jul. I år blir det inga kataloger.
I stället satsar de på fler annonser i lokaltidningen Alekuriren. Där kostar en annons på förstasidan mellan 3 000 och 4 000 kronor och man når i stort sett alla Alebor. Katalogerna kostade över tio gånger mer.
De behöver få upp både omsättning och resultat, vända förlust till vinst. Under andra räkenskapsåret räknar de med att öka försäljningen med 15 procent och nå mellan 2,8 och 2,9 miljoner kronor i omsättning.
De jobbar hårt med att få varje kund att köpa lite mer än genomsnittet på strax under 110 kronor.
– Men det är fortfarande många tjejer som köper suddgummi för tio kronor
– och det drar ner snittet, säger Stephan.
Köpmannaföreningen försöker få alla butikerna runt Ale centrum att ha söndagsöppet och bokhandeln har hängt på. Det betyder att två personer ska bemanna butiken sju dagar i veckan.
Men de tycker att det fungerar bra. Överraskande bra.
– Att stå i butik och möta kunder, jag visste inte att det kunde vara så roligt, säger Pia.
En som smittats av deras entusiasm är Anna Molinder. För ett år sedan var hon en nöjd bokansvarig i Bokiabutiken på Allum köpcenter i Partille utanför Göteborg. Så såg hon en liten radannons i Göteborgs-Posten, en »landsortsbokhandel mellan Göteborg och Borås« var till salu.
Eftersom hon ursprungligen kommer från Marks kommun, tänkte hon genast på Ekstrands Bokhandel i Kinna, en av kommunens tätorter. Det var den det gällde.
Anna Molinder inledde förhandlingar med säljaren och banken, men var osäker. Då åkte hon till Ale på studiebesök.
– Vad jag egentligen ville ha svar på var ifall de ångrade sig. Det gjorde de inte! Jag blev inte ett dugg orolig, bara inspirerad, säger hon.
Hon skrämdes inte av de stora riskerna, de långa arbetsdagarna och all oro de som nystartade bokhandlare lever med. Istället såg hon två personer som vågade ta språnget, som ser möjligheter i en bransch som andra bara ser problem med.
Anna Molinder slutförde förhandlingarna och på dagen ett år efter att Pia och Stephan öppnade sin butik, slog Kinna Bokhandel upp portarna.
– Jag tittade på Pia och Stephan, de var så positiva och glada. Och det ska de vara, det är viktigt. Det handlar ju också om att skapa något att vara stolt över, säger hon.
Ale Bokhandel:
Startdatum: 31 juli 2009
Omsättning för 9 månader: 2,1 Mkr
Budget: 2,5 Mkr
Löpande 12 månader: 2,5 Mkr
Budget: 3 Mkr
Oms första veckorna i augusti 2010: 3–4 procent över samma period förra året
Försäljning av Böcker: 55 procent
Försäljning av Papper och kontor plus sidosortiment: 45 procent
Antal boktitlar: cirka 2 400
Lagervärde: 450 000 kronor
Antal kunder per dag: 85–90
Försäljning per kund: 108–110 kronor
