Till minne av Lasse Bergström

Lasse Bergström var en av de viktigaste svenska förläggarna under mer än fyra decennier. Han ledde förvandlingen av Norstedts från ett konservativt gammalt förlag till ett förlag som präglade samtiden lika mycket som det speglade den.

Den viktigaste impulsen till hela denna gärning kom från ett av den svenska litteraturens genier, Stig Dagerman. Som ung, brådmogen gymnasist hade Lasse honom som förebild. Det var Dagerman som rekommenderade honom 1951 som efterträdare till jobbet som kulturchef på Arbetaren, och det var Dagerman som visade vägen till Norstedts.

Lasse Bergström föddes 1929 som son till en lagerarbetare och en hemmafru och med en stor släkt där det rymdes några bokfantaster. Han blev en tidig läsare, en tidig filmfantast och fotbollsälskare. Gymnasieåren på Södra Latin med Tomas Tranströmer och Sven Lindqvist som några av de närmaste vännerna blev avgörande.

1948 började Lasse skriva i dagstidningen Arbetaren, då en viktig kulturradikal röst, för att sedan, i mitten av 1950-talet knytas till Norstedts, där han först fick ansvaret för den unga litteratur han själv var en del av, och sedan var förlagschef från mitten av 1960-talet och nära tre decennier framåt.

I hans memoarer, Bokmärken, passerar författarna revy: Per Olov Enquist, vars första roman Lasse refuserade, men med en framgångsrik uppmaning fick att återkomma. Per Wahlöö och Maj Sjöwall som skulle förändra svensk kriminallitteratur för alltid med dekalogen om Martin Beck. Jan Myrdal, P-O Sundman, Torgny Lindgren, Birgitta Stenberg, Heidi von Born. Ingmar Bergman, förstås, som fick ett löfte om att vartenda filmmanus skulle bli en bok på Norstedts, ett samarbete som kröntes genom triumfen med Bergmans självbiografi Laterna magica 1987. Och så de utländska storstjärnorna: Kurt Vonnegut, Erica Jong, Graham Greene, Charlie Chaplin.

Lasse Bergström började sin bana som skribent och slutade aldrig att skriva. I tre decennier var han knuten till Expressen som film- och operakritiker. Efter sin pensionering gav han ut en rad böcker om film. I den sista återskapade han sin ungdoms idoler från den amerikanska stumfilmen. Men främst i hans gärning står moderniseringen av Norstedts förlag på Riddarholmen. Den visar att också förläggare skapar litteraturhistoria.