Tack för hjälpen

I början av september  genomförde vi vår första läsarundersökning på fyra år. Det visar sig att 86 procent av våra läsare – alltså ni – läser alla eller nästan alla nummer. Och tre fjärdedelar av er säger att ni har stor nytta av tidningen i ert arbete. Lika många har stort förtroende för oss. 

Det är ett sant nöje att göra en tidning för en sådan engagerad och hängiven publik! Sedan vi sist frågade har ni dessutom blivit mer hängivna och mer engagerade i det vi skriver. 

Samtidigt vill vi självklart att 100 procent ska läsa 100 procent av tidningarna och ha stort förtroende för oss. Vi frågade därför er vad vi kan bli bättre på. Konstigt hade det väl varit om ni alla önskat samma sak, men att det skulle spreta så mycket hade jag inte kunnat ana. 

Yngre kvinnor vill se mer utlandsnyheter och mer analyser av utvecklingen, medan äldre män vill läsa mer om den fysiska bokhandeln i Sverige. 

Samtidigt skriver andra att de vill ha mindre bokhandel och ytterligare några vill ha färre utländska nyheter. 

Sanningen är ju den att vi inte kan tillfredsställa alla hela tiden, men nyheter kommer vi alltid fokusera på. Nio av tio av våra läsare får ny information som de inte sett förut via oss. 

Men det finns också saker som flera av er efterfrågar: många vill se fler personporträtt och tycker att vi kan fokusera mer på mindre förlag och röra oss utanför storstäderna. Detta är något vi tar med oss.

I det här numret tittar vi närmare på andra tidningar, nämligen de som har bokrecensioner (vilket vi inte har och inte kommer att ha, det är inte vårt uppdrag). Det talas om att recenserandet minskar, men får man tro vår egen uträkning är så inte fallet. 

Däremot har recensionerna blivit kortare och kritikerna får allt sämre betalt. Det påverkar naturligtvis kvaliteten på recensionerna, men också den läsning som boken ges. 

Jag tillhör inte dem som tror att recensioner måste vara långa för att vara bra – tvärtom. Däre-mot tror jag det finns en fara i att en recensent inte får tid att reflektera över det hen läst. Då blir det tyckande utan eftertanke och läsarna får inte den kritiskt granskade litteraturbevakning de behöver – recensenten har helt enkelt inte tid eller ork. 

I förlängningen öppnar detta för att förlagen och deras marknadsavdelningar ensamma guidar till vilka böcker du bör köpa och läsa. Där vill vi inte hamna.