Vad händer när ekonomin kärvar?

djärvheten i Bonnierförlagens stora omorganisation som vi skriver om i detta nummer av Svensk Bokhandel. Den kunde inte genomförts någon annanstans än hos Bonniers och just nu.

Alla i ledande ställning

är relativt nya på sina poster. De tyngs inte av gammal klassisk förlagstradition så utrymmet för en radikal förändring är stort. Problemet ligger längre ner i organisationen. Och det tror jag inte man är riktigt klar över på Sveavägen. När jag pratar med ledande representanter inom Bonnierförlagen förringar de frågan.

Var ligger de stora konfliktytorna

, de stora svagheterna? De ligger framförallt under Anna Borné Minbergers fögderi. Där ligger alla de gamla förlagen, hela Bonniers traditon och varumärkestyngd. De blir avlövade. Deras nyutgivning ska splittras upp i flera delar och det blir i huvudsak den litterära utgivningen som ska styras av de nya litterära cheferna, som jämfört med de gamla förlagscheferna snarare är att likna vid avdelningschefer. Men det är avdelningschefer med ett oklart mandat.

Vad händer när

lönsamheten blir pressad? Vem bestämmer då? Den med ansvar för utgivningen eller den med ansvar för ekonomin?

Hela den här strukturen luktar kompromiss. Man har inte vågat gå hela vägen till en organisation med rena imprint av rädsla för att inte få med sig organisationen under ledarskiktet.

Det kommer att finnas

massor av tillfällen då det är enkelt att ta beslut om utgivningen. Men det finns, åtminstone teoretiskt, lika många scenarion där allt kommer att ställas på sin spets.

Varje förlag ska tillsammans

med ledningen mejsla ut vad man får och skall satsa på med hänsyn tagen till respektive förlags profil. Men hur vet man var gränserna går? Vem är en AB-författare och varför? Vem är en W&W-författare? Var ska en ny genre hamna? Vad gör man om man råkar lägga en författare i fel förlag? Hur påverkas ett förlags möjligheter att få en ny författare om det har ett dåligt år? Vad händer om en förläggare blir förtjust i en bok men får nej för att systerförlaget vill ha samma bok?

Vem bestämmer vilket av förlagen som får ta till sig en viss debutant eller köpa in en ny utländsk författare om fler förlag i koncernen är intresserade?

Frågorna kan bli mångdubbelt fler

och ingen av dem har några enkla svar. Många av dem rymmer dessutom möjligheter till uppslitande konflikter.

Och då är alla frågorna runt marknadsavdelningens växande styrka ändå inte ställda. Med en så stark och dominerande marknadsorganisation som Bonnierförlagen nu har så krävs väldigt starka och mogna litterära chefer/förläggare om balansen ska kunna upprätthållas. Har Bonnierförlagen tillräckligt av den varan?

Jag tror inte

att vi kommer att få ett facit på vad den här organisationen går för förrän tidigast om tre-fyra år. När Maria Curmans efterträdare, som ska förvalta det här arvet, har blivit varm i kläderna.

Ur Svensk Bokhandel nummer 14/08