Var det bättre förr?

som alltid dyker upp när Vårens eller Höstens Böcker hamnar på alla intresserades skriv- eller köksbord. Det är den eviga frågan.

Var det inte bättre förr?

På den följer

olika fördjupningar beroende på vars och ens ärende och preferenser. Var det inte mer litterärt förr? Var det inte mindre yta?

Många förväxlar

utgivningen med det litterära landskapet, med den offentliga debatten och lägger ansvaret på en förändrad kulturdebatt på förlagen. Sambandet finns men för den som, liksom jag, fördjupar sig ordentligt i Höstens Böcker framstår det inte alltid som så självklart.

Svenska förlag

visar i höst upp en imponerande bredd. Det gäller stora såväl som mindre förlag. Bonnier-förlagen och Norstedts Förlagsgrupp har en imponerande kvalitet på skönlitteraturen och Norstedts har dessutom en skarp och växande utgivning av samtida, journalistiskt inriktade böcker.

Det gäller också

i mindre utsträckning för Wahlström & Widstrand. Båda lär ge mindre, specialinriktade förlag som Atlas och Ordfront en ordentlig match om utrymmet.

Och titta på

Alfabetas, Atlas, Brombergs, Modernistas och Mormors höstlistor. De är bitvis imponerande.

Men de gamla trenderna består. Det är deckare och kokböcker till förbannelse. Och det ges, för mig något förvånande, ut fler kokböcker än deckare. Närmare bestämt runt 60 respektive 45. Och när till och med Modernista ger ut en kokbok inser man att det är högt vatten.

Båda genrerna

fortsätter att växa, om inte i antal så i bredd och djup. Detta trots att många spekulerat i deras nedgång i flera år.

Annars?

Ovanligt många debutanter som lockar till läsning. Men förvånande lite böcker inom naturvetenskap och från årets fokusland på Göteborgs bokmässa, Lettland. Och massor av hundböcker.

Min favorit

efter att ha läst notisblocket är

utgiven på det lilla förlaget Klister.

» Här får du lära dig hur man svartväxlar pengar, tvättar sig gratis, prutar, vad man ska tänka på när man liftar och hur man mutar en tjänsteman.«

Och höstens snackis?

Kanske de två böcker som Bonniers och Norstedts samtidigt ger ut om den avskedade kriminalkommissarien Olle Liljegren och hans omdiskuterade arbetsmetoder med infiltratörer i den kriminella miljön. En för och en emot ser det ut som. En given soffdebatt eller två och massor av mediauppföljning om jag inte tar helt fel.

ur SvB nr 11/2008