Vem är ett proffs?

I våras publicerade vi ett rundabords­samtal om lönsamhet med ett antal högt uppsatta förlags­människor. I det här numret har vi bjudit in några likaledes uppsatta bokhandelsmänniskor att diskutera samma fråga kring samma bord.

Publicerad

I våras publicerade vi ett rundabords­samtal om lönsamhet med ett antal högt uppsatta förlags­människor. I det här numret har vi bjudit in några likaledes uppsatta bokhandelsmänniskor att diskutera samma fråga kring samma bord.

Det blev ett spännande samtal. Något som förvånar mig är den konsensus som verkar råda. Nya superkedjan är bra, returerna är bra, det vertikala ägandet är inte ett så stort problem och Amazon är inget direkt hot. I samtalet mellan förläggarna fanns en tydlig spänning och frågor där de var mycket oense.

I detta samtal lyser den spänningen med sin frånvaro. Det skulle kunna vara en bra sak, men jag tror också att bokhandeln mår bra av att folk vågar sticka ut hakan och ryta ifrån. Och kanske finns ni? Kanske är det samtalsformen som gör folk lite fega? Om det är så vill vi gärna höra era åsikter!

Något som gjorde mig glad när jag läste samtalet var att det pratas alltmer om att bokhandlare är ett yrke som kräver enorm kunskap och kompetens.

Precis som Maria Hamrefors poängterar har bokhandeln tvingats till professionalisering. »Det räcker inte med att man låser upp dörren«, säger Roland Salemark från Visby. Man kan tycka att det är deppigt att bokhandlare över huvud taget trott att det är så. Men det är ändå upplyftande att man inte tror så längre.

Några som däremot verkar missa innebörden av sitt uppdrag är UR/SVT. Under några veckor har de sänt ett program som delvis producerats av förlaget och tankesmedjan Fri Tanke. På förlaget ser man det som bra marknadsföring. Vilket det är. Det är supersmart att få in ett program i SVT, där man kan ta upp frågor som berör utgivningen eller ha med författare från förlaget. Det är precis så modern pr fungerar.

Det handlar inte om att trycka upp en bok i ansiktet på folk, utan om att få dem att under­medvetet intressera sig för ämnet eller författaren.

I SvB:s artikel (se sidan 6) säger redaktionschefen på UR att programmet tas bort om man går över gränsen för otillbörligt gynnande. Men att förlagschefen redan i pressreleasen för programmet oemotsagd får säga att »Fri Tanke verkar i upplysningens anda« tycker jag är tydligt »otillbörligt gynnande«.

Jag säger inte att förlaget gjort något fel. Det är ursmart.

Det som oroar mig är att ett public service-

företag inte ser det som problematiskt att låta ett företag vara med och producera program. Bris eller andra organisationer är en sak, men ett företag som ska tjäna pengar, eller en tankesmedja med en tydlig agenda, är för mig solklart över gränsen.

Powered by Labrador CMS