Tillbaka
2019-04-05

Vill satsa mer på mångfald

NÖRDEN: Det blir fler satsningar på läsutveckling, men inget stöd till den fysiska bokhandeln. Det säger Amanda Lind (MP), kultur- och demokratiminister.

På senare tid har flera fysiska bokhandlare tvingats att lägga ned. Hur tänker du kring det?
   – I grunden tycker jag att det är sorgligt. En bokhandel i fysisk form har ett värde. Men det är positivt att bokförsäljningen ökar i Sverige.

Spelar det någon roll om man köper sin bok lokalt eller på nätet?
   – För den lokala centrumhandeln har bokhandeln en betydelse. Men vi har ändrade konsumtionsvanor i dag, man beställer på nätet eller lyssnar på ljudböcker. Där kommer den sänkta digitalmomsen in. Att människor tar del av litteratur på det sättet är inte dåligt, det är positivt. Människor läser som inte annars skulle ha läst.

Och vad det gäller den fysiska bokhandeln, finns det något stöd ni har pratat om?
   – Det är inget jag har på mitt bord just nu. Det handlar mer om att vi har läsandet högt upp på dagordningen.

Vad heter din närmsta lokala boklåda?
   – Öbacka bok i Härnösand. Jag är jätteglad för den. De brukar alltid kunna guida en, inte minst när det gäller böcker till barnen.

När var du där senast?
   – Det var i julas tror jag. Jag köpte julklappar.

Du nämnde den sänkta digitalmomsen. Kommer det riktlinjer för hur den ska användas?
   – Ja absolut. Det finns gränsdragningsfrågor kring vilka publikationer som ska innefattas. Så svaret är ja.

När det gäller tidningar pratar man om ägarkoncentration. Men situationen ser liknande ut för förlagen. Hur ser du på det?
   – Det viktiga ur mitt perspektiv är att vi främjar läsande i Sverige och för det är en mångfald betydelsefull. Inte minst småförlag som har möjlighet att ge ut spetslitteratur. Vi har jobbat brett med läs- och litteraturfrämjande frågor, som jag hoppas ska stärka mångfalden totalt sett.

Och hur ska man göra med ägarkoncentrationen?
   – Jag har svårt att se hur jag från politisk sida ska kunna styra det. Jag kan se till att det finns goda förutsättningar för att ge ut litteratur i Sverige. Litteraturstödet är ett sånt redskap som ju ska vara välfungerande och tillräckligt.

Svenska elevers läsförståelse ökar. Samtidigt ökar skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper. Hur ska ni minska dem?
   – Det är ett stort problem och där är skolan en nyckelfaktor. Förra mandatperioden införde vi stödet till förskolor för att inrätta bibliotek. Regeringen stöder läslovet. Sedan tänker jag på Bokstart, ett projekt för att möta böcker redan på BVC. Det stärker likvärdigheten.

Kommer det fler sådana förslag?
   – Det utesluter jag inte, men det är inget jag kan avisera nu. Men i januariöverenskommelsen är vi eniga om att vi ska genomföra Läsdelegationens förslag. En åtgärd är att samverka med civilsamhället för att främja läsande. Utan att gå in på förslaget kan jag säga att vi kan göra mer.

Stödet till förskolebibliotek, kommer det att fortsätta efter 2019?
   – Det är också en sak jag kommer att få återkomma till.

Vad läser du själv?
   – Torgny Lindgrens Klingsor. Han skriver väldigt fint. Jonas Hassen Khemiris nya bok ligger på nattduksbordet. Senaste tiden har jag läst böckerna om Maj, hemmafrun som Kristina Sandberg skriver om.

Ljud eller papper?
   – Jag gillar att bläddra själv och att läsa själv i min egen takt. Jag har ett ljudboksabonnemang och det funkar säkert när man är ute och springer, men jag sitter ganska mycket på tåg. Då är det bäst för min läsupplevelse att ha en bok i handen.

Har du några guilty pleasures när det gäller läsning?
   – Jag vet att det ironiserades när jag låg och läste en deckare av Camilla Läckberg. Jag tycker att det är jättehärligt att sjunka in i en bladvändare. Sen läser jag fortfarande en del serietidningar.

Till sist: Böcker – varför är det bra?
   – Haha, det är en så stor fråga! Av alla konstarter som finns, är boken något som så många kommer i kontakt med. Sedan vet vi att läsande är viktigt för språkutveckling och fantasi, att utvecklas som individ.

Ministerns tre tips på politiska böcker:
Naomi Klein: Det här förändrar allt (Ordfront)
Clara Henry: Mot framtiden – en simpel guide till att krossa patriarkatet (Forum)
Michael Ende: Momo eller kampen om tiden (Berghs)

2022-07-27

Varför har förlagen pippi på fågelnamn?

FENOMENET. Penguin, Tranan, Korpen, Pelikanen, Albatross, Vaktel, Tukan och så vidare. Varför döper så många sitt förlag efter en fågel egentligen?

Kalle Laxgård

Strax efter lunch den 8 februari 2006 loggar användaren bubukaba in på det amerikanska chattforumet Ask Metafilter. Bubukaba har fått en insikt, och under den senaste veckan har hen inte kunnat tänka på något annat: Varför finns det så många bokförlag med fågelnamn?
   Nu ber hen forumet om hjälp.
   »Finns det en historisk förklaring?« undrade bubukaba. »Finns det någon förklaring?«
   Omedelbart dyker flera medlemmar in i tråden. Några känner igen mönstret. Men trots engagemanget kommer bubukaba inte mycket närmare lösningen.
   Jag hittar tråden en mulen dag i mars när jag själv söker svar på samma fråga. Jag har länge undrat över fågelnamnen, men ämnet har alltid känts för trivialt för att vara värt att ta tag i. Tills nu, när coronaviruset lamslagit landet och jag sitter hemma i karantän.
   »Det är nu lättsamheten behövs«, tänker jag, och ringer bokförlaget Korpen mellan intervjuer om förlorad försäljning och inställda evenemang.


David Karlsson är förkyld men frågan får honom att piggna till. Det finns en passage, berättar förläggaren, i grundaren Gert Nilssons memoarer som faktiskt lyfter den höga frekvensen av fågelnamn i förlagsvärlden. Däremot ges ingen förklaring till varför.
   Något säkert svar på varför förlagsvärlden samlas kring fågelnamn har inte David Karlsson heller. Det är det få som har, ska det visa sig. Däremot är det många som har personliga berättelser om hur just deras namn kom till.
   Korpen valdes eftersom fågeln är »trogen och snabb, listig och skarpögd och därtill orädd att flyga«. Och billig att avbilda helsvart.
   – Korpen är väldigt fin grafiskt. Till skillnad från Tranans logga…
   David Karlsson skrattar hostande åt Tranan, förlaget som Korpen köpte 2018, och som tog sitt namn efter fågeln som inom buddismen symboliserar klokhet.
   – Tranor flyger med rak hals, men på loggan ser den ju ut som ett S. Noll ornitologisk trovärdighet, konstaterar David Karlsson.
   Ornitologin verkar över lag inte vara avgörande för namnen. Norska Pelikanen forlag tog namnet efter Stockholmskrogen Pelikan. Och Vaktel kom närmast till av misstag, sedan Bolagsverket gett avslag på Christer Bergström förstaval, varpå han hasplade ur sig »vaktel«. »Okej«, sa damen i telefonen och lade på.


Så hur tänker någon som faktiskt är intresserad av fåglar?
   Jag mejlar Brutus Östling, Sveriges kanske främste fågelfotograf och förläggare, som döpte sitt förlag till – Symposion. Varför inte en fågel? Han om någon borde väl vilja ha ett fågelförlag?
   Enkelt att svara på, skriver Brutus Östling tillbaka. För 40 år sedan, när han startade förlaget, saknade han fågelintresse. I dag hade han dessutom upplevt ett fågelnamn som begränsande.
   Däremot tillåter sig Brutus Östling gärna att spekulera i varför fågelnamnen är så populära bland hans kolleger.
   »Fåglar flyger över hela jordklotet, de rör sig fritt över nationsgränser, de symboliserar i alla fall för mig ett slags frihet, och kanske tankens fria flykt.«
   Inom kultur och religion är förekomsten av fåglar närmast oändlig. Symbolvärdena är många: Vishet, budbärare, frihet…
   Ändå räcker det inte helt som förklaring till alla fågelnamn, argumenterar David Karlsson motsträvigt.
   – Ta Penguin, som ju är förebilden för många. Det är ju verkligen ingen flyttfågel. En pingvin är ju bland det mest stationära man kan tänka sig.
   Penguin grundades av britten Allen Lane 1935 som ett försök att ta fram högkvalitativa pocketböcker för massmarknaden. Enligt företagslegenden var det Lanes sekreterare som kläckte just Penguin – »ett värdigt men nonchalant namn«. Därefter skickade de en medarbetare till London zoo för att avbilda fågeln och ett av världens mest ikoniska varumärken var fött.


Det var den effekten Christian Bang-Melchior hade i tankarna när han sökte ett namn till sitt nya förlag.
   När hans fru under en resa till Costa Rica fick syn på en märklig färgglad fågel i djungeln, sa hon till sin man: »Tukan är väl ett bra namn på förlaget?«
   – Vi är ju något inspirerade av Penguin, säger Christian Bang-Melchior.
   Värdet av loggan är stort.
   – Tukanen är en perfekt logga och Nina Leino gjorde den ju så jävla bra! Jag är fortfarande svinnöjd med den, 13 år senare. Och namnet satte sig fort.
   Christian Bang-Melchiors intresse för fåglar är litet, medger han. Ändå känns det som att jag börjat närma mig ett svar.
   Sannolikt är det någonstans här som förklaringen till de många fågelförlagen finns, mellan de litterära symbolerna och den strikt kommersiella kraften. Som det så ofta är i förlagsvärlden.