Tillbaka

Är fantasy bara för unga?

2016-03-24
av Tove Leffler

Tove Leffler om fantasy för vuxna.

Barnboksboomen som har pågått i några år leder till flera positiva saker. Dels kommer det ut mer böcker för barn och unga, men fler förlag vågar sig också på att ge ut böcker för de minsta. I den här katalogen presenterar exempelvis Bokfabriken sin första barn- och unglista. Även serieförlaget Kartago gav sig nyligen in på marknaden.

Nästan alla barnboksförlag har i dag någon eller några fantasytitlar på sin lista. De flesta har flera och vissa förlag satsar helt på denna populära genre. Det är inte konstigt – sedan Harry Potter-böckerna kom har vi sett en rad bästsäljare med övernaturliga inslag. I Sverige har den mest framgångsrika varit Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
(Rabén & Sjögren), men även Pax-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell (Bonnier Carlsen) är väldigt populär bland de lite yngre. Att hitta fantasy när du bläddrar igenom vuxendelen av den här katalogen är desto svårare. I Sverige ger förlagen Coltso och Styxx ut en del (ingen av dessa har dock någon utgivning i sommar) samt Mörkersdottir förlag. Forum har Game of Thrones-serien, men bland de större förlagen i Sverige satsas det mycket lite på fantasy för vuxna. Detta vittnar också fans om. Ska man hitta böcker som inte vänder sig till tonåringar måste man söka sig till det engelska språket. Min bror, som är ett stort fantasy-fan, fick exempelvis Ann Leckies Imperial Radch-trilogi på engelska i julklapp. Den är ännu inte översatt, trots att den tilldelats mängder med priser och utmärkelser. Det är märkligt att det nästan är lättare att hitta fantasy för min tvååriga dotter än för min 30-åriga bror. Inte konstigt att den första genren som English Bookshop började sälja i Sverige var just fantasy/sci-fi. Här finns en stor lucka som väntar på att fyllas.

En annan mycket populär genre bland barnböcker för de lite yngre är den ”uppfostrande”. Vi ska undervisa de små om att sluta med blöja, borsta tänderna, gå och lägga sig eller att få syskon. Om några veckor ska min dotter bli storasyster. Det har hon naturligtvis inte förstått ännu, eller i alla fall inte vidden av det hela. Hon är, om sanningen ska fram, inte heller särskilt intresserad av de böcker som handlar om just detta. Även om jag släpat hem diverse titlar på temat att få ett syskon. I stället kastar hon sig fortfarande över Vem-böckerna (av Stina Wirsén, Bonnier Carlsen), Ruggiga ugglan (Lilla Piratförlaget) och Nisse och Nora-böckerna (Alfabeta).

Att göra ”uppfostrande” böcker, som samtidigt roar barnen, är svårt. Det blir lätt för präktigt och pekfingeraktigt. Det finns undantag, men jag väntar fortfarande på den bok om syskonblivandet som min dotter kastar sig över och vill läsa. Kanske återfinns den i sommarens utgivning.