Annons
Annons
KRÖNIKA
"Jag drömmer om en kulturminister som förstår att hon kan göra skillnad"
I samband med utdelningen av Lilla Augustpriset förra veckan höll kulturminister Parisa Liljestrand ett tal om barns sviktande läsvanor. Ett tal som SvB:s gästkrönikör Karin Wahlén reagerade starkt på.
Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.
Vi får sannerligen de politiker vi förtjänar. I samband med att kulturminister Parisa Liljestrand delar ut Lilla Augustpriset säger hon att hon inte kan få någon att läsa. Det är upp till er, säger hon och sveper med handen över publiken, det vill säga författarna och förlagen.
Eh, jo, det kan du visst det, Parisa. Politik är att vilja som Olof Palme sa.
I senaste Pirls-studien 2023 ser vi en oroande nedgång i läsförmågan hos svenska elever.
Det är lätt för politiker att avfärda ansvaret och peka finger mot skolor, lärare eller i detta fall bokbranschen. Men när det kommer till kritan, är det politikernas beslut som lägger grunden för hur vår framtid som läsnation kommer att se ut. Liljestrands svepande gest mot publiken symboliserar en olycklig tendens att avsäga sig ansvaret.
Skolbiblioteken är ett tydligt exempel. Trots att alla vet att de är avgörande för att främja läsning, har bara 45 procent av eleverna i grund- och gymnasieskolor tillgång till ett skolbibliotek med i alla fall halvtidsbemanning. Denna brist på resurser och tillgång är en direkt konsekvens av politiska beslut.
Visst, författare och upphovspersoner har fått högre biblioteksersättning och fler stipendier, men jag saknar förståelsen för helheten. Eller för ekosystemet som Madeleine Gustafsson, kritiker och översättare, lyfte i sitt tacktal när hon mottog årets hederspris. Kvällens stora höjdpunkt för övrigt.
Vi behöver ekonomiska förutsättningar för författare och översättare, kunniga kritiker, kulturredaktioner som inte går på knäna och lärare som högläser och prioriterar litteraturen. Jag ska erkänna att det kom en tår när Emilia Piotrowska, som vann Lilla Augustpriset, tackade sina svensklärare.
Piotrowskas tacktal som inleddes med Hej Litteratursverige var en politisk käftsmäll i sin enkelhet. Tacksamheten till bra lärare som inspirerade och gjorde skillnad.
Jag drömmer om en kulturminister som förstår att hon kan göra detsamma.
En kulturminister som fattar att vi behöver public service och levande studieförbund.
Som går i bräschen för de läsfrämjande aktiveter som görs och skapar förutsättningar för fler, både för vuxna och barn. Som slåss för litteraturkritiken och skolbiblioteken och krigar för kulturredaktionerna ute i Sverige.
En kulturminister som har viljan att göra skillnad inte bara för Litteratursverige utan hela vår demokrati.
Inte bara hoppas att någon annan ska göra det.
Karin Wahlén, grundaren av Kult pr och gästkrönikör i SvB
Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.
LÄS MER: