Läs för livet

Kanske lägger jag för stor vikt vid läsning men ibland kan jag inte låta bli att undra, tänk om …

Jag läste inte böcker och blev inte läst för när jag var liten. Min värld, från så tidigt jag kan minnas, var serietidningarnas värld – Kalle Anka och Davy Crocket, Vilda Västern och Illustrerade Klassiker.

Efter några år i skolan kom böckerna in i mitt liv – först kioskdeckarna som låg bredvid serietidningarna i kiosken. Sedan kom biblioteket och Tvillingdeckarna, Biggles och Singletonböckerna om livet på en engelsk internatskola. Gud, var kom dom ifrån?

Jag minns ännu löftet från lampornas sken när jag kom in i biblioteket. Det tycktes mig alltid särskilt varmt och spännande, i synnerhet under kalla vinterkvällar. Varje gång var en lyckostund. Förväntningarna inför vad jag kanske skulle gå hem med. Jag smög runt längs bokhyllorna och vände på det mesta. Inget var mig främmande. När jag hittade något som såg lockande ut minns jag att det gick en rysning av förväntan genom kroppen. Jag tror att jag lånade mellan tio och femton böcker varje gång.

På den tiden, 1950- och 1960-talen, var världen avlägsnare och äventyren mer fantastiska och overkliga. Det var här jag upptäckte att världen var så mycket större än Decembergatan och Kortedala Torg.

Läsningen gjorde att jag utvecklade min förmåga att drömma. Det var här jag började bygga upp min egen inre värld som tog mig bortom den inskränkta vardagen. Det var bland annat så jag skapades till den jag är i dag.

Långt senare förstod jag att det där inte var så självklart. Efteråt insåg jag att i min närhet gick många omkring utan drömmar och med grundkänning redan från början. Och, vågar jag gissa, väldigt få av dem läste böcker.

Så läsandet formade mig. Det öppnade mig för allt annat. Hemma var jag ensam om att läsa böcker. En av mina systrar var dyslektiker. Men det var det ingen som förstod. Hon misshandlades svårt av skolsystemet och det blev omöjligt för henne att hitta glädjen med läsning. Mina bästa vänner, som jag spelade fotboll med i alla väder, var aldrig med på mina strövtåg i biblioteket och få av dem är läsare i dag.

Läsning var inget vi talade om men heller inget som någon ansåg var särskilt konstigt. Det bara var.

Jag undrar hur det hade varit om vi varit unga i dag? Om vi hade haft tillgång till den värld av information och möjligheter som ändå växt fram sedan dess.

Fler hade kanske fått för sig att de dög.

Ur Vårens böcker 2009 (nummer 20-2008) barn & ung. Nedan ledaren ur Vårens böcker 2009 vuxen.

Så möter vi framtiden

Välkomna till nya Vårens Böcker – tidningen med två framsidor. Från ena hållet, det här, ser ni vuxenutgivningen. Vänder ni på tidningen och vrider den upp-och-ner och börjar »bakifrån« så ser ni barn- och ungdomsutgivningen. Eller gör tvärtom, om ni så vill.

Så kommer det att se ut tre gånger om året i framtiden. Nu med Vårens Böcker, i mars/april då Sommarens Böcker kommer ut och i mitten av juni då Höstens Böcker kommer.

De gamla utgåvorna Barnens Böcker och Pocketboken som kom en gång om året har spelat ut sin roll.

Det här gör vi för att följa med i utvecklingen. Böcker ges numera ut under hela året och sprids mer än tidigare. Vi går mot månadsutgivning även om det är en bit dit och då måste vi anpassa oss därefter. Det här är ett första steg. Vid behov kan det också komma en Vinterns Böcker.

Som ni ser har vi en ny design och ett delvis nytt innehåll. Det gamla notisblocket är borta. I stället satsar vi på journalistiska texter med lite annan inriktning än vad ni ser i de dagsaktuella tidningarna som kommer var fjortonde dag. Här ska ni få mer av trendspaning, analyser och större reportage. Men också rena foto­reportage om än inte allt i det här premiärnumret.

Vårens Böcker, liksom Sommarens och Höstens dito, är det enda stället där du som arbetar med och/eller älskar litteratur i någon form kan få en överblick över svenska förlags utgivning. Det är här du fångar de nya trenderna som den växande reportageutgivningen, den fortsatta kraftiga satsningen på historia och de nya mattrenderna. Men det är också här du förhoppningsvis hittar den nya rösten, debutanten eller den översatta författaren, som blir en ny favorit.

En negativ trend som blir allt tydligare är hur utbudet av utländsk litteratur krymper när färre titlar översätts. Det här är en kamp som förlagen för på ett sluttande plan. Upplagorna minskar, det vill säga vi köper allt mindre av den översatta litteraturen. Det här går i cykler men ändå är det irriterande att vi får tillgång till allt färre av världens samlade skatter. Jag tror det är dags att vi börjar prata tydligare om detta, att vi lyfter fram den översatta litteraturen även om den inte säljer lika mycket som den svenska.

Annars tror jag att vi alla blir dummare med tiden.