Ledare utan knorr
Vad är det egentligen som har hänt med tidningen? Eller rättare skrivet, varför har det hänt? Denna iver att ändra allting
Vad är det egentligen som har hänt med tidningen? Eller rättare skrivet, varför har det hänt? Denna iver att ändra allting!
Tidigare när tidningen låg där i brevlådan blev man glad. Det kändes genuint, kulturellt och stilfullt, när man såg framsidan med den vackra logotypen. Numera ser tidningen mer ut att höra hemma i affärsvärlden (ja, bokhandel är ju en affär) och man förväntar inte något litterärt innanför omslaget utan mer statistik och tabeller, vilket den visserligen också innehåller tidvis.
Och den röriga typografin! Och kursiven som ibland är oläslig!
Visserligen ska man inte vara rädd för förnyelse, men nog fanns det väl fler förslag när tidningen gjordes om.
Tidigare läste jag ledaren som många gånger innehöll någon liten »knorr« och var informativ men också lättläst. Med den nya chefredaktören får man fakta, fakta, fakta. Det är så torrt att jag slutat att över huvud taget börja läsa. Men jag är bara en läsare i yttersta kanten av bokvärlden och jag har varit med så länge att mina synpunkter förmodligen är antika.