Tillbaka

Åh nej, den läggs ner!

2011-06-08
”Åh nej, den läggs ner!” utropade min nioåring, för ovanlighetens skull med näsan i kulturdelen, när jag kom ner i köket i går morse. Vad var det för nedläggning som orsakade honom sådan förfä...

”Åh nej, den läggs ner!” utropade min nioåring, för ovanlighetens skull med näsan i kulturdelen, när jag kom ner i köket i går morse. Vad var det för nedläggning som orsakade honom sådan förfäran, undrade jag. Tom Tits Experiment? Legoland? Nej, Tivoli. Inte Gröna Lund alltså, utan barntidningen. Efter cirka två år läggs Sveriges enda oberoende barntidning ned på grund av för få läsare, enligt Andreas Palmaer i DN. Vilket kommer av för få försäljningsställen såklart.

 

Genast slog det dåliga samvetet till. Vi prenumererar inte på Tivoli. Vi köper den inte regelbundet. Tidningsinflödet i vår familj är så stort ändå. Bamse, Scouttidningen, Lego-tidningen, orkestertidningen och dessa drivor av gamla Kalle Ankas Pocket som inköps för femton kronor styck på Åsas leksaksförmedling i Nynäs. Däremot läser vi Tivoli då och då, strönummer köpta på Bokmässan eller lånade på vårt lokala bibliotek. Barnen gillar den, den är dessutom behändigt liten i formatet och ovanligt hållbar för att vara serietidning. Jag tror aldrig jag sett den i handeln förutom i rena barnboklådor, och det är ju inte där man befinner sig de tillfällen då barnen behöver mutas med en tidning.

 

I helgen var det ett sådant tillfälle. Efter en del gnöl och gnäll följde hela skaran med till mataffären i den mikroort vi befann oss. De var lite uttråkade, vattnet var lite för kallt och fisken nappade lite för dåligt. Välj varsin tidning, sa jag i hopp om att få dem på strålande humör igen. Jag ångrar mig nästan alltid när jag låter barnen välja tidning i affären för de väljer inte tidning, de väljer leksak. Min äldsta, nioåringen, för honom var valet lätt, en splitterny Kalle Ankas Pocket. Men sjuåringen och fyraåringen stod länge och fingrade på de inplastade leksakerna innan de valde en ballongsnurra och en Hello Kitty-väska, med tillhörande tidning som skymtade bakom. Jag bet ihop och betalade, och slängde med en Bamses Äventyr också för jag vet att den räcker ett tag.

 

Ballongsnurran fungerade inte alls men väskan var rätt OK. Bättre än Barbie-kameran som han valde förra gången, den var sönder innan vi ens satt oss i bilen.

 

Hade Tivoli funnits där och då hade jag kanske köpt den i stället för Bamses Äventyr. Men det gjorde den inte, och nu är det försent. Jag får väl se om jag kan köpa på mig ett gäng gamla nummer, fast det är som att handla på utförsäljning i en affär man inte inser att man kommer sakna förrän den ska till att stänga. Nu är det så dags att inse det, men jag kommer sakna Tivoli.