BLOGG: Bokhandeln och kultursidorna

Jag vet inte om det säger mer om mig, de olika företagen jag jobbat för, eller skillnaden mellan Sverige och England, men jag började inte läsa recensioner regelbundet förrän jag blev anställd hos min nuvarande arbetsgivare. Med regelbundet menar jag alltså slaviskt. Självklart har jag varit intresserad av kultursidorna långt tidigare, men de har varit just det. Ett intresse. Ett lyxigt söndagsmys (för som tur var är Boklördag, liksom Guardians Saturday Review, minst lika trevliga dagen efter – då lördagsmyset sedan tonåren har gått ut på att stå i bokhandeln).

Och svaret på frågan är naturligtvis en kombination av alla tre. Aldrig har jag känt att jag haft så mycket att bevisa som när jag började sälja böcker till Londons övre medelklass – något jag för övrigt, eh, fortfarande känner (den lilla nervösa svensken i mig dör aldrig). Därav mitt numera maniska konsumerande av helgernas recensionsdelar. Helst bör tre olika dagstidningar täckas – Guardian, Times och Telegraph normally does the trick – men har man tid för FT och/eller Observer så är det ju ingen som klagar. Ovanpå det står givetvis BBC Radio 4 på oavbrutet i köket – detta medelklassens officiella bakgrundsbrus. Har man missat the Book of the Week på Radio 4, ja, ni kan tänka er själva hur pinsamt det blir. Och det handlar förresten inte bara om litteratur. Film, teater, konst – allt påverkar vad vi säljer för stunden, vad kunderna frågar efter.

Detsamma gäller såklart hemma i Sverige, och överallt: det som recenseras är i hög grad vad kunderna vill ha. Skillnaden för mig personligen handlar om att jag i Sverige främst jobbat inom kedjebokhandeln, vars uppdrag det är att tillgodose alla, medan jag här i London jobbar oberoende och mot en specifik samhällsklass – som kräver en helt annan typ av service.

Så hur ser relationen mellan kultursidorna och bokhandeln egentligen ut? Är det ett problem att kulturrecensionerna minskar, som Aftonbladets nya undersökning visar, och som SvB rapporterar om här (http://www.svb.se/nyheter/mindre-litteraturkritik-i-kulturen)?  Ibland kan det som sagt kännas som att recensionssidorna är ett nödvändigt ont som bara måste plöjas, snarare än trivsam frukostläsning – för att inte tala om att de i hög grad dikterar vad som säljer. För en som alltid tjatar om att bokhandeln bör skapa sina egna bästsäljare (jag, vill säga), kan recensioner sägas vara något annat än en dominerande kraft man helst vill frigöra sig från?

Självklart är det ett problem att de bantas, är det enkla svaret. Kultursidorna hjälper till att generera ett allmänintresse för kultur och litteratur, vilket drar kunder till bokhandeln. Och sedan, när de väl är där, har man ju alla möjligheter att påverka vad det är de går hem med i slutändan...