BLOGG: Kronologi över min bokhylla

Vi älskar fysiska böcker, eller hur? Men det finns det där lilla obekväma som kallas plats och vikt. Låt mig därför presentera – en bild på min nuvarande bokhylla. Som ni kanske ser är det egentligen ingen bokhylla alls, utan en överbelamrad spiselkrans och en gammal fruktlåda behändigt inklämd vid sängen.

Är ni förvånade? Från en som har jobbat med böcker i så många år vore det kanske mer rimligt att förvänta sig ett bibliotek. Och så såg det mycket riktigt ut – en gång i tiden. Jag kommer ihåg när jag flyttade från Göteborg till Stockholm efter mina första fyra år på Wettergrens (som i den vevan blivit Bokia). Det lilla flyttlasset hade endast rum för en låda böcker – mer än så hade ändå inte fått plats i min skolåda till studentrum på Hornsgatan – och resterande fyra lådor lämnades därför i en väns förråd. Det här var 2008. Sagda vän har sedan dess flyttat tre gånger. Mina boklådor har glatt fått följa med. De bor i en källare i Göteborg än i dag.

Genom åren har jag lärt mig att samla på böcker tyvärr inte är kompatibelt med att vara nomad – den hårda vägen, ska tilläggas. Efter två år i Stockholm, på det fruktade Bokia Express (en pinsam episod för alla inblandade, so let’s not, er, talk about it), hade jag samlat på mig ytterligare boklådor, som den här gången fick flytta in på min brors vind i Uppsala. Han var dock inte lika förstående när det var dags för flytt (”jag skämtar inte syrran, antingen hämtar du dina grejer eller så åker de ut!”). Jag tror jag bodde i Brighton vid tillfället, och de åkte till Myrorna i slutändan.

Vad hände sedan? Jo:

– Från Brighton till London: alla böcker jag hade hemma tillhörde biblioteket – inga problem.

– Från högst upp på Kingsland Road till längst ner på Kingsland Road, efter mitt första år i London (och mitt första år i den snobbiga bokhandeln): inte heller några problem. I brist på möblemang hade jag nämligen förvarat mina böcker på fönsterkarmen, och när jag började packa ihop insåg jag att de hade möglat! Sån satans tur alltså. Bara att slänga hela skiten.

– Från London tillbaka till Stockholm: min bror fick med sig en full resväska efter sitt sista Londonbesök (den gick sönder på Heathrow på grund av övervikt). Resten rullades ner till Oxfam.

– Från Stockholm tillbaka till London: av någon anledning lyckades jag samla på mig extremt mycket böcker under de här två åren. För mycket för att skänka bort. Vad göra? Ringa brorsan..? (Ehh, kanske inte. De håller nu till i tvättstugan i mina föräldrars sommarhus.)

Sammanfattningsvis? Jag kan inte sluta köpa böcker (duh), men jag har slutat samla på dem. Så fort jag har läst ut en bok skickar jag den vidare. Med risk för att svära i kyrkan verkar det som att jag har nått the end of the book shelf – och det känns som en lättnad.