Boklådan som får gruvarbetare att läsa som akademiker

En undersökning vi på SvB gjorde för två år sedan visade att norrbottningar inte gärna köpte böcker. I Kiruna med 23 000 invånare fanns inte ens en boklåda.

Det senaste de hade som liknade en bokhandel var en ambitiös bokavdelning på Domus. Den lades ner 2007.

Det svaga bokintresset var lite svårt att förklara, man kunde spekulera i att det är en gruvstad och gruvarbetare inte gärna läser böcker.

Det var fel, till och med två fel på en gång.

Kiruna har många gruvarbetare, men också väldigt många läsande tjänstemän. Det var det ena felet.

Det andra var att gruvarbetare visst läser böcker, om det finns böcker att köpa. Det gör det nu.

I november öppnade Kiruna bokhandel. På de första fem månader sålde bokhandeln böcker för omkring 2,2 miljoner kronor. Det blir 95 kronor per person. Räknar man bara de drygt 18 000 tätortsborna – och det bör man för kommunen är som väl alla vet Sveriges största – blir det 122 kronor per person. På fem månader.

I bokhandeln skrattar de. Men vem gråter?

Någon måste ju ha tappat försäljning? Kirunaborna har väl vant sig vid att handla på nätet under dessa år? Det gör de kanske inte längre? Fel igen.

Varken Adlibris eller Bokus kan spåra någon minskning i försäljningen i postnummerområde 981.

Ica och Coop då, med hyggligt stora bokavdelningar, särskilt pocket? Nä. Inte vad vi har märkt, svarar de bägge två.

Kanske har Kirunaborna slutat låna på biblioteket? Nej, utlåningen som sakta sjunkit i många år, har sedan bokhandeln öppnade varit oförändrad, det vill säga: nedgången har brutits.

Saken är alltså den att Kirunaborna vill ha mycket böcker – nu när det finns en bokhandel. Utbud skapar efterfrågan. Ett uppdämt behov skapar köplust. Bokintresse föder bokintresse.

Alla vinner. Om försäljningen håller i sig hela året, och man lägger till böckerna Kirunaborna fortsätter att handla på nätet och på Ica och Coop, så hamnar man på siffror mellan Uppsala och Lund i årliga bokinköp per invånare. Vem hade trott det?