En svensk manager

Det otänkbara har inträffat. Jag kan knappt tro det själv. Den förvirrade svensken i detta konservativa företag har gått och blivit manager.

Jag kissade nästan på mig när jag blev tillfrågad. Butikchef, vadå – jag? Som begår grammatiska misstag minst tre gånger om dagen? Som inte vågar skicka viktiga jobbmejl utan att be en kollega läsa innan så att jag inte dragit något opassande skämt i ett försök att få ökad returrätt (detta har alltså inträffat)? Som inte kan peka ut Cotswold på en karta? Och som inte, men berätta inte för någon, har läst en enda bok av Thomas Hardy?

Jo, men visst.

När jag försökte ventilera potentiella anledningar till oro, som att jag inte kan ansvara för “storytime” då jag snubblar på orden och lägger betoningen fel när jag läser innantill, blev svaret “you have to be more confident”. Och när jag påpekade att jag har en accent som fick en kollega att fråga om jag var från Holland (?!) blev svaret ”customers like it, they think it’s querky.” I slutändan sammanfattade min HR-manager mina komplex över att vara icke-engelsk såhär: ”Honestly, you think about it much more than the customers do.”

…what?

Hur hamnade jag här? Har de där små förändringarna, som jag tidigare pratat om att man kan smyga in, gått och blivit stora förändringar? Eller, och det har slagit mig mer än en gång, är det i själva verket jag som har förändrats? Ibland när jag hör jag mig själv småprata med kunderna om värdet och om de mest attraktiva privatskolorna i området eller rekommendera specialistlitteratur om Provence eller Amalfi-kusten (där jag aldrig varit), kan jag inte låta bli att tänka: vem är hon? Vad hände med den där tjejen som dagligen fick verbalt stryk av överklasstanterna och var tvungen att blinka bort tårarna på toaletten?

I dag har jag tränat ny personal. Under eftermiddagen ringde min HR-manager och frågade hur det gick. ”It’s easy to forget what it was like to be new, isn’t it?” sa hon över telefonen. ”No”, svarade jag direkt, ”I remember it very well”. Det är just därför som jag inte riktigt kan förstå att jag sitter här och skriver det här inlägget. Men så är det. Så är det!