Tillbaka

GÄSTBLOGG: Bokmässor = speed dating

2016-02-07

När man träffar gamla rävar i förlagsbranschen berättar de gärna rövarhistorier om hur det var förr i tiden.

När man träffar gamla rävar i förlagsbranschen berättar de gärna rövarhistorier om hur det var förr i tiden. Det röktes ett oändligt antal cigaretter på sammetsklädda soffor och dracks en hutlös massa sprit. Blöta nätter och prisbelönade böcker gick hand i hand. På min första Frankfurtmässa drog en rutinerad holländsk förläggare en berättelse om hur han såg solen gå upp medan han och ett gäng utländska kollegor badade i Main-floden och skålade i champagne. Festerna var legendariska. Folk tog av sig vigselringarna. Ingen var nykter efter lunch.

Som en del av den nya generationen i bokbranschen kan jag säga att det inte riktigt ser ut så längre. I böckernas värld har Martini-luncherna generellt ersatts av kaffepauser, men på just bokmässorna lever lite av den gamla Dionysiska andan kvar. Vid ett par tillfällen på året samlas hela världens bokfolk för att köpa, sälja, och prata böcker. De viktigaste av dessa är bokmässan i London i april och bokmässan i Frankfurt i oktober.

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om vikten av att entusiasmera och att bygga ett starkt nätverk. På mässorna har man som agent ett par intensiva dagar på sig att knyta så många kontakter som möjligt och att förstärka de man redan har. Sanningen är att agenter kan medverka på en hel bokmässa utan att någonsin gå ner på mässgolvet där förlagens montrar är. Vi sitter i en enorm sal tillsammans med agenter från hela världen – en föga charmig plats, ja, men där många viktiga beslut tas.

Jag och mina kollegor brukar skämtsamt beskriva mässorna som speed dating. På en dag har jag som regel tjugo möten, utan pauser emellan. Efter möten på mässan börjar middagar och fester till långt in på småtimmarna. De flesta agenter har en berättelse om hur de sålt in en bok i baren, på dansgolvet, i toakön. Själv sålde jag en bok i en taxi på väg till festen på min förra mässa. Så visst händer det. Men viktigast av allt är de personliga relationer man utvecklar när man träffar kollegor på plats snarare än att endast kommunicera via telefon och mejl.

På tal om mejl – före internet förändrade allt i grunden tog agenter med sig lådor med utskrivna och häftade manussidor som de delade ut på sina möten. Förläggare läste och köpte på plats – mässorna var bokmarknader i ordets sanna bemärkelse. Numera skickas allt digitalt och fler och fler av de stora dealarna görs faktiskt under veckorna före mässan. Men ibland händer det fortfarande att man ser förläggare som kurar på mässgolvets hörn med paddor i handen – de läser så fort de kan för att avgöra om de ska lägga bud på en snackis som spridit sig som en löpeld mellan mötesborden. Då får man ett härligt sug i magen. Nu händer det! Kanske är det en framtida nobelpristagare som hittar sina förlag. Kanske skrivs historia i dag.