Tillbaka

GÄSTBLOGG: Lovsång till lovet

2016-11-08
Foto: Ylva Sundgren

Läslovet är slut för den här gången. För skolelever alltså. Själv har jag alltid Läslov.

Jag har lov att läsa året om och stundtals är det även min plikt att läsa. Men vad är egentligen ett Läslov? Om jag förstått rätt så inträffar det första Läslovet rent formellt hösten 2017. Det som Stefan Löfven har lovat alla våra skolelever. Att lovet under vecka 44 ska vara ett Läslov är ett initiativ av Läsrörelsen i samarbete med bland andra Lärarnas Riksförbund, elevorganisationer, bokförlag, bibliotek, bokhandel, idrottsföreningar, fackliga organisationer, kulturinstitutioner och företag. Ambitionen är att ge barn och ungdomar en vecka om året då lust till läsning, berättande och skrivande står i centrum.

I år verkar skolorna hanterat lovet på lite olika sätt. I mina barns skolor har det varit ett traditionellt höstlov – inget nytt namn och inga läsfrämjande aktiviteter. Andra skolor har gjort på andra sätt. Om införandet av Läslov är rätt sätt för att öka läsningen och läsförståelsen hos svenska elever vågar jag inte säga, men för min egen del skulle ett Läslov (i det här fallet lov = ledighet) så här strax efter Frankfurtmässan vara den ultimata lyxen! Inte enbart för att hinna beta av toppen av manushögen utan också för att det krävs en ledighet för att jag ska ge mig tid att läsa andra förlags böcker. Jag hörde agenten Maria Enberg säga att referensläsning, eller busläsning som hon kallar det, är helt nödvändigt för att inte gå in i ”läsväggen” och jag kan bara hålla med. Om Läslovet blir ett lov som gör läsning till en plikt för skolelever kommer effekten bli tvärt emot den avsedda. Det är lusten till läsningen som viktig. Vare sig vi är barn, ungdomar eller yrkesmänniskor i bokbranschen behöver vi ibland läsa enbart för nöjes skull.