Tillbaka

GÄSTBLOGG: Varför funkar inte danska författare i Sverige?

2016-09-09
Foto: Sara Mac Key

Är i Köpenhamn och konstaterar efter en dag av förlagsmöten att danskarna överväger att införa rökförbud på sina fängelser. Litet senare än de flesta andra, Danmark har sitt eget tempo. Här finns ju som bekant barer där det bolmas fortfarande.

Återkommande samtalsämne är en mejlroman som utgivits av Gyldendal (lika dominerande här som Bonniers i Sverige) där författaren påstår sig ha växt upp i underklassen och nu spottar på de som tvingas leva på bidrag. Författaren verkar ljuga om sitt ursprung (mycket tyder på att hon snarast haft en medelklassuppväxt) och hennes ståndpunkt angående klassamhället väcker upprörda frågor, speciellt som boken utgivits av Gyldendal. Det låter som om Albert Bonniers hade givit ut ett flummigt SD-manifest.

Plötsligt får jag frågan varför så få danska författare funkar i Sverige. Jag inser att frågan är högst relevant. De författare jag kan räkna upp som hittat läsare i Sverige motsvarar på långt när inte det motsatta, hur svenska författare tar plats på den danska marknaden, även vid sidan av krimvågen. Jag har inget vettigt svar, annat än att vi svenskar oftare föredrar det provinsiella.

Skillnaden förtydligas när jag blir upplyst om att även den facklitterära boken mår bättre här än i Sverige, och den översatta romanen.

Danskarna förnekar sig inte. Här är saker både sämre och bättre. Som alltid. Och av någon dunkel anledning får man lust att ta en cigg. Jag är ju ändå i Köpenhamn.