Några ord om merförsäljning

En av de saker jag uppskattar med att jobba i en gammaldags bokhandel (vi är verkligen gammaldags i ordets fulla bemärkelse) är att slippa allt kontorsmaterial. Inga kollegieblock, pärmar eller mappar – vi säljer inte ens pennor. Vad använder vi då som merförsäljning kanske någon frågar sig? När det inte finns några färgglada suddgummin eller väldoftande våtservetter att locka folk med, vad har vi i så fall vid kassan?

Anthony Beevers Second World War som kom ut förra året var en av våra största merförsäljningssuccéer – en inbunden tegelsten à £25 (motsvarande 250 kronor). Jag trodde knappt mina ögon när högen vid disken var tvungen att fyllas på igen och igen. Och det tillföljd av att kunder som redan promenerat runt och plockat ihop vad de egentligen kom in för inte kunde motstå denna skatt just när de var i färd med att betala. Det finns en del komplicerade aspekter med att sälja böcker till välbärgade engelsmän, särskilt för en utlänning som jag själv, men merförsäljning är inte en av dem. Det räcker vanligen med två och ett halvt ord: ”It’s marvellous.” (Så länge betoningen är korrekt, vill säga.) Den allra vanligaste följdreaktionen är, ”Really? Well I’d better have that too then.” Min favorit är när jag inte kan hålla tillbaka min entusiasm och verkligen försöker sälja in en bok, något i stil med ”Oh yes, that one you’re looking at there really is brilliant, it’s about this hundred year old man…”, bara för att bli avbruten med ett irriterat, ”Alright, alright I’ll take it!”

Det uppfriskande med detta är att det påvisar hur böcker kan och bör vara den säljande kraften i en bokhandel. Vår business är trots allt böcker, inte Coca-cola eller brevpapper. Att vara renodlad förmedlare till kunden att vi seriösa med det vi gör. Jag har sagt det förut, men det slår mig ofta hur många det finns som inte tar boken på allvar. Om inte vi som jobbar med böcker tror på att böcker kan sälja och att boken är värd sitt pris, hur kan vi då förvänta oss att kunderna ska göra det? Detsamma gäller med lågpris och rabatter – om vi inte vågar ta betalt för en bok, hur kan vi då tro att kunden ska vara villig att betala?

Klass spelar naturligtvis in i resonemanget ovan. Den butiken där jag jobbar är inte lokaliserad var som helst (jag har en lång väg att pendla ifrån mitt rum i Hackney, om man säger så), men principen är den samma. En bokhandel bör inte vara en plats där kunden kommer in och frågar, vad säljer ni här?, vilket på riktigt har hänt mig bakom disken någonstans i Stockholm. Jag är övertygad om att en riktigt bra bokhandel kan frälsa vem som helst, men då krävs det mer plats för faktiska böcker, snarare än billigt krimskrams.