När bokhandeln kom till byn

Valdemarsvik är centralort i Valdemarsvik kommun, belägen i de sydöstra delarna av Östergötland.  Kommunen har 7 712 invånare, varav 2 772 bor i centralorten. Antalet invånare har sjunkit sedan 2008 när jag var folkbokförd i kommunen

Enligt SCB:s klassificering är Valdemarsvik en glesbygdskommun. Den lämnar mycket att önska vad gäller möjligheter och utbud. Centralorten är en plats där mycket saknas. Under de senaste tio åren har det till exempel saknats en bokhandel bland butikerna på Storgatan – ja, den största gatan på orten heter så – som till större delen är kantad med frisörsalonger.

Valdemarsviks förra bokhandeln lade ner av för mig oklara skäl. Men den före detta innehavaren ska enligt vittnesmål ha synts sälja böcker ur pappkartonger på Hötorget i Stockholm.

Tillgången på böcker har inte varit dålig i Valdemarsvik, särskilt inte vad gäller äldre begagnade böcker, som man har kunnat köpa på loppmarknader, Vikens auktionsbyrå eller Röda Korsets Kupa. God läsning har aldrig saknats för den som aktivt letat.

Biblioteket har alltid haft ett gott utbud på nya titlar, och i de lokala matvarubutikerna har man kunnat köpa bästsäljande pocketböcker. Därtill har man kunnat köpa Henning Mankell-romaner på ortens Turistbyrå.

Henning Mankell har viss anknytning till Valdemarsvik eftersom han äger två öar i dess skärgård – som han har skrivit om vid något tillfälle, vill jag minnas. Men jag har för den delen aldrig sett Henning Mankell i Valdemarsvik.

Alltså, det har funnits gott om böcker.  Men det har inte funnits någon bokhandel.

Men så i somras öppnade ett Bokkafé – Linneas Bok och Kafé.

De få gånger jag passerade förbi där i somras, när jag var på besök hos föräldrarna, var bokkaféet stängt. Titlarna i fönstret tycktes godtyckliga. Utbudet var som det mest i Valdemarsvik. Lokalerna var heller inte de attraktivaste, där de låg vid en parkeringsplats. Det hela verkade provisoriskt. När hösten kommer, bommar det igen, tänkte jag.

Nu är det höst, och lokalerna där bokkaféet låg står mycket riktig tomma. Men borta på Storgatan ligger nu en bokhandel – Linneas Bokhandel. Verksamhet har utvecklats och avancerat. Man kanske borde nämna att ägaren Linnea Andersson med sina 19 år troligtvis är Sveriges yngsta bokhandlare. Bokhandeln ligger i ett gammalt ensamliggande trähus från början av förra seklet – snickarglädje och stora fina skyltfönster – och har ett affärsläge som jag skulle tro är det bästa på hela Storgatan, faktiskt.

Även om Linneas Bokhandeln till större delen är ett antikvariat, och till viss del fortfarande bedriver kaféverksamhet, så finns där också nya titlar. Både kvalitetslitteratur och populärlitteratur. Men huruvida det är gamla eller nya böcker, av hög eller låg kvalitet, som fyller hyllorna är inte viktigt. Det som är viktigt är att boken har fått egen plattform på orten, och inte är längre är utspridd på loppmarknader och matvarubutiker.

Boken förtjänar en bokhandel.