Tillbaka

Nu är den här!

2009-12-04
Vårens böcker har landat på redaktionen den här veckan och i många brevlådor runt om i Sverige i dag. Alltihop sammanställt och förpackat: förlagens annonser om alla kommande böcker, reportagen...

Vårens böcker har landat på redaktionen den här veckan och i många brevlådor runt om i Sverige i dag. Alltihop sammanställt och förpackat: förlagens annonser om alla kommande böcker, reportagen som vi stött och blött här på redaktionen och alla debutanters porträtt som jag ju redan läst utan och innan och om och om igen. Katalogen må vara färdig och utskickad men alla ni debutanter därute ska veta att många av era porträtt fortsätter snurra i mitt huvud. I åratal.

När jag städar badrummet tänker jag på hon som skrev om hur hon inte kunde släppa att hon alltid måste ha renskurade toaletter. När jag hämtar trötta barn på dagis en mörk, kall eftermiddag lyser någons ord upp i huvudet ”Vardag är en ofantlig lyx.” När jag trycker på reply på någon alldeles särdeles långrandig epost-konversation tänker jag på författarna som lät sitt porträtt bestå av just en sådan. Och jag kommer alltid undra varför man ska lära sig simma med en manet på huvudet.

Kanske ligger det i debutantporträttens natur, ett bra debutantporträtt är ofta en text som legat och grott i författaren länge, länge och då kan den lätt bita sig fast i läsaren. Många innehåller någon alldeles unik betraktelse som gör att jag ser något jag inte tänkt på förut. Och det stannar kvar. Jag minns inte namnet på författaren, jag minns inte vad boken hette, men jag minns det där som gjorde just det porträttet speciellt. Det gör mig ödmjuk på något sätt.