Tillbaka

Nu rensar jag!

2013-02-04
Nu jobbar jag min sista vecka på Svensk Bokhandel. Jag har varit anställd här nästan en fjärdedel av mitt liv.   Jag trodde verkligen inte att jag skulle få jobbet på SvB, anställningsintervjun v...

Nu jobbar jag min sista vecka på Svensk Bokhandel. Jag har varit anställd här nästan en fjärdedel av mitt liv.

 

Jag trodde verkligen inte att jag skulle få jobbet på SvB, anställningsintervjun var den konstigaste jag någonsin varit på, jag fick nästan inga frågor utan chefredaktören höll låda hela tiden. Jag tänkte att det måste betyda att de förstått direkt att jag inte var aktuell för jobbet, men att de inte kunde säga tack och adjö på en gång. Sedan minns jag precis var jag befann mig när jag fick beskedet att jobbet var mitt. Jag hade köpt några blå plasttallrikar på Åhléns att ha i sommarstugan, och skulle åka nerför rulltrappan, när min mobil – som typ aldrig någonsin ringde på den tiden – ringde, och det var Lasse Winkler i luren.

 

Vi var fem stycken på redaktionen när jag började. Jag, Anna Sunnerholm, Lasse Winkler, Lars Schmidt och Per Carlsson. Hur vi lyckades få ut en tidning varannan vecka kan man verkligen förundras över, men Lasse och Lars var oerhört produktiva, webben var i det närmaste helt avsomnad, och både jag, Anna och Per hoppade in och skrev om det behövdes. Annonsförsäljning och prenumerationshantering var utlagt, med varierande resultat.

 

I början fattade jag inte ens att tidningen kom ut varannan vecka. Arbetet på redaktionen föreföll helt ostrukturerat, men jag insåg snart att varannan tisdag skulle jag räkna med att jobba till klockan nio. Frampå kvällen gick chefen till Vasastans Ost och köpte bröd och pålägg och dukade upp så vi inte skulle duka under. Allt mer korrektur blev läst dessa kvällar, men det dröjde innan hela tidningen blev korrläst på ett organiserat sätt. Jag kommer aldrig glömma hur Charlie Hafströms namn blev felstavat på omslaget, med v istället för f. Jag skämdes ögonen ur mig, särskilt som det var jag som skrivit artikeln. Omslaget hade slängts ihop i sista sekunden och inte blivit korrat.

 

Nära nio år, närmare 200 tidningar, två loggabyten, två webbomgörningar, tusentals prenumerationsärenden, hundratals annonsbokningar, över 300 mötesprotokoll, sju arbetskamrater som kommit och gått (och i ett fall återkommit), en mammaledighet, 46 blogginlägg (det första handlade om påsar på mässan), fyra kollegors graviditeter, 13 katalogledare, åtta Göteborgsmässor och sju fullpackade pärmar med arkiverade papper senare är det dags att rensa. Jag slänger alla kollegieblock. Varför sparade jag dem över huvud taget? Jag rensar plocklagret, bort med allt utom de senaste fem åren. (Det är konstigt hur man funkar. Decembernumret 2004 känns inte alls länge sedan, jag minns hur nöjda vi var med Ingwor Westbergs röda tröja på omslaget.) Jag slänger katalogerna från London och Bologna, som jag släpade hem, stolt över att ha fått åka dit. En flera centimeter tjock mapp med samlade problem med gamla prenumerationssystemet. Urk, släng. Jag rensar bland filerna i datorn. 19 följebrev till BTJ om fakturorna på katalogerna, någon som är intresserad? Monterscheman för mässan sedan 2006. Reklamblad till ABF från februari 2008.

 

Min tid på Svensk Bokhandel är över. Det känns faktiskt riktigt sorgligt, men samtidigt helt rätt. Min mamma har tjatat på mig i ett par år, att ska jag byta jobb, ska jag inte vänta för länge (läs: bli för gammal). Själv jobbade hon på samma ställe i 23 år. Min yngsta son tyckte det var en dum idé, ”Du passar så bra på ditt jobb, mamma”. Svägerskan utbrast spontant: ”Men du som ÄR Svensk Bokhandel!” Och visst kommer jag sakna mycket: alla småtokiga, underbara arbetskamrater, den otroligt lyxiga tillgången till nya böcker. Känslan av att befinna sig mitt i bokbranschen. Koltrasten som håller till i rabatten utanför mitt fönster.

 

Men jag kommer i alla fall inte vara trött på tidningen innan den ens är utkommen. Tänk att få öppna ett nummer av SvB där jag inte redan läst alla artiklar. Det är något att se fram emot!