Tillbaka

Ont om läsplattor på stranden

2010-08-13
”Inte en enda som läser på läsplatta!” sa min man och såg sig omkring på alla människor runt oss på stranden. Nej, han hade rätt, det lästes både här och var, pocketböcker, dagstidningar, veckoti...

”Inte en enda som läser på läsplatta!” sa min man och såg sig omkring på alla människor runt oss på stranden. Nej, han hade rätt, det lästes både här och var, pocketböcker, dagstidningar, veckotidningar, men ingen läsplatta. Jag hade inte sett en enda läsplatta på hela sommaren som jag kunde erinra mig, trots att vi nästan dagligen besökt platser där folk läser, många olika badstränder, från skogssjö till havsbad. Kanske befann vi oss i fel del av Sverige, för långt ut i spenaten helt enkelt. Det är möjligt att om jag gjort en improviserad rundfrågning bland den där badplatsens besökare så skulle flertalet inte vetat vad jag pratat om. Eller är jag fördomsfull nu? Är det verkligen större chans att se någon med läsplatta vid någon badklippa i storstan? Eller är badplatser helt enkelt fel för läsplattor över huvud taget? En pocket blir ju lite krullig bara om den hamnar under de blöta badkläderna i badkassen, men hur mår en läsplatta?

Jag har faktiskt sett ytterst få läsplattor över huvud taget, någonsin, ute bland vanligt folk liksom. Jag såg en kille på Årstaberg i våras, på stationen. Han bar en tjock inbunden bok i ena handen och en läsplatta i den andra. Tjong så åkte boken ner i betongen. Tur att det var den handen som slant, tänkte jag.

Fast en person i vår avlägsna del av Storstockholm har jag faktiskt sett med läsplatta. Killen som säljer kläder utanför vårt lilla centrum. Han som tålmodigt packar upp galge efter galge med överdekorerade klänningar, munkjackor med tribal-tryck och sportbrallor av okänt märke varenda morgon när jag cyklar till dagis. Från tidig vår till sen höst. Jag har aldrig sett honom sälja något. Jag undrar alltid lite hur han klarar sig här i livet. Men en läsplatta, det har han.