På fötter igen

Januari lider mot sitt slut och saker och ting har nästan återgått till det normala. Borden ser fortfarande tomma ut, suktandes efter februari-titlarna, och vi har alltjämt några sektioner kvar att städa. Men returerna är mer eller mindre avslutade och vi ska precis till att städa ”bunkern” – vår gigantiska källare som rymmer lager och personalrum.

Det är förvånansvärt hur ineffektiv man kan bli av att helt plötsligt ha mängder av tid över. Kaffepausen blir längre, organisationsförmågan släpar efter och latheten riskerar att obemärkt smyga sig på.

Jag har fortfarande svårt att ställa om efter jul – från att ha jättemycket att göra, till absolut ingenting. Fast det är ju just det. Kunderna, liksom alla vi andra, när sina januaridepressioner i hemmets trygga vrå och det är dött på gatorna. Men det betyder inte att vi inte har mängder att göra.

När julkorten och juldekorationerna tagits ner (en krävande uppgift där jag jobbar – vi snålar inte med julstämningen) återstår städning av hyllor och omorganiseringar av diverse avdelningar. Inventeringslistor ska gås igenom, skyltar ska tillverkas och flyttas och skyltfönster ska tömmas, dammsugas och göras om. Man har bara tillgång till så här mycket dötid två gånger om året, så det gäller att passa på.

Jag har helt enkelt varit trög i starten, men när man väl är i gång är det oändligt tillfredställande – inte minst när man ser resultaten. Jag har flyttat, möblerat om och städat och donat de senaste veckorna så till den grad att jag knappt känner igen mig själv. Butiken är återfödd och så även jag! Det är nästan skrämmande hur sammankopplade mitt och butikens välmående har blivit, men så är det. Och det ska sägas att vi båda känner oss betydligt bättre inför februari. Att rensa ut och möblera om gör underverk för både själar och boklådor.

Nu behöver vi egentligen bara en sak. Kunder.